KORTRECENSION. “Ändå är det ingen rasande arg diktsamling. Här finns inga rejäla käftsmällar eller ens slag under bältet. Allt går ganska lugnt till, trots att han inte ger oss mycket hopp som människor. Vi får skärvor ur en mörk och dyster verklighet.” Thomas Almqvist om Nicko Smiths diktsamling.
Hki Rött av Nicko Smith
Wordpress (2017)
Nicko Smith föddes 1974 i Stockholm men bor sedan något tiotal år i Finland. I sin nya diktsamling skriver han om fattigdom, utanförskap, ångest och missbruk i ett iskallt Helsingfors, där han försöker ge poetisk röst åt samhällets utslagna människor. Han hoppas på mer förståelse och mindre fördömande och att vi ska börja se på varandra som de människor vi är, bortom alla illusioner om att vissa människor är mer värda än andra.
Den starkaste drivkraften i hans dikter är hans strävan efter att bryta mot det borgerliga samhällets alla konventioner, varför klassperspektivet är ett självklart inslag. Han lämnar mig som läsare ingen ro, ställer allt på sin spets och tvingar mig att ta ställning. Miljön i Helsingfors får mig att tänka på det svarta i Aki Kaurismäkis filmer. Ändå är det ingen rasande arg diktsamling. Här finns inga rejäla käftsmällar eller ens slag under bältet. Allt går ganska lugnt till, trots att han inte ger oss mycket hopp som människor. Vi får skärvor ur en mörk och dyster verklighet, som arrangerats i förskräckande tydliga mönster.
Smiths dikter är direkta, konkreta och ytterst vardagsrealistiska och i och med det inte särskilt storstilade eller djupsinniga. Han har ett rakt och suggestivt språk, vilket ger en puls i flera av dikterna, ett slags kroppslig rytm. Jag skulle gärna vilja höra honom läsa sina dikter högt och inbillar mig att de då skulle bli ännu bättre. Det är en väldigt mörk diktsamling, även om jag här och där kan ana en dröm om den villkorslösa kärleken.
Troligtvis har Smith lärt sig en del av Mikael Enckell, en annan finlandssvensk poet som alltid försökt ge röst åt de undanträngda, de glömda och de nedvärderade i samhället. I Hki Rött kommer vi nära en ung poet idag, som i diktens form ger oss ett antal skrik av vrede över det orättvisa samhället och där han har själv stått för omslag och layout. Det räcker ganska långt för mig.
Förlagsredaktör
thomas@opulensforlag.se
