En bok för alla som mår dåligt i själen

YOGA. Katrine Hamori har läst Zandra Lundbergs bok om självhjälp och yoga och stärkts i övertygelsen om att människors existentiella problem måste lösas på ett annat vis än genom healing, gröna juicer eller yoga.

Konsten att inte hitta sig själv på Bali av Zandra Lundberg
Schildts & Söderströms

Jag googlar på “yoga+retreat” och får upp tusen och åter tusen förslag på sådana, allt ifrån stugor i sörmländska skogar inklusive energifika och hälsodrycker, till lyxvarianter på sägenomspunna platser som Laguna Beach, Zanzibar och Österlen.

Yogisar, de kallar sig själva så, är vad jag förstår en bred och köpstark grupp. Ett helt ordinärt ställe som erbjuder yoga omsätter enligt egen uppgift tio miljoner på att erbjuda sådant som ska ge harmoni och välbefinnande.

Jag läser igenom några av alla de mer eller mindre hemsnickrade hemsidorna och ser att språket och uttrycken är förvillande lika varandra. Ord som utforska, upplevelsebaserat, inifrån och ut, medvetenhet och självinsikt återkommer om och om igen.

Det verkar som om det finns ett hemligt språk som bara yogis förstår. Själv är jag mycket osäker på vad dessa ord egentligen betyder. Medvetenhet. Är då motsatsen omedvetenhet? Självinsikt i motsats till insikt om omvärlden? Det är lätt att ironisera över denna yrkesjargong som de invigda är helt på det klara över vad de betyder.

Zandra Lundberg har skrivit om just detta med självhjälp och yoga. Det hon beskriver är en helt egenupplevd erfarenhet av att som ung kvinna vara less på sitt liv och då resa runt i världen i sökandet efter att bli en ny och bättre människa. Hon yogar i Indien där hon söker själsro genom att följa guruernas råd. Hon reser till Bali och ”detoxar” med att leva på gröna juicer. Mycket dyra gröna juicer kan tilläggas.

Under denna uppsjö av märkliga fysiska och mentala reningar som erbjuds mot förvånansvärt saftiga arvoden, kan jag läsa in en gripande ångestskildring. Drömmen om det vackra, fina är svårfångad, ju mer hon kämpar för att få åtminstone någon liten del av den inre harmoni som utlovats och som hon så väl behöver, desto sämre mår hon.

Zandra mår helt enkelt skit. Hon reser till Eindhoven, till en schaman i en ”cabin”, en svart stuga i skogen med två rum och några våningssängar. Det är här som La Purga, det vill säga utrensningen genom att dricka ayahuasca som ursprungsbefolkningar i Sydamerika anser vara en medicin som erbjuder kontakt med andevärlden. Säger schamanen. Hon kräks våldsamt. Är helt förvirrad. Och konstaterar nästa dag att hon nog ändå trots allt inte fått någon insikt. Man anar som läsare att det här med att kräkas är något som attraherar en ung kvinna med uttalad ätstörning.

När resan till Holland och den utlovade andekontakten och reningen inte fått den effekt hon hoppats, reser hon till Bali för det är ju dit man ska åka om man vill hitta sig själv. När hon sitter på planet är hon säker på att hon är på väg. På rätt väg.

Här väntar tarmsköljningar – återigen den här idén om inre rening och att bli av med ”mentala blockeringar” genom att göra sig av med maginnehåll. Alltså verkligen gefundenes fressen för en anorektiker. 

Zandra Lundberg är mycket tydlig och befriande stringent i beskrivningarna av alla de märkliga saker hon utsätter sig själv för i tron att det ska hjälpa henne som mått dåligt så länge och som inte lyckats komma till rätta med sitt lidande, trots alla psykologer och läkare som hon sökt hjälp hos.

Hon säger själv att hon efter alla yoga-resor, alla dekokter och alla märkliga mindfulnessövningar är som en rädd och mager gatuhund som inte längre vågar lita på någon. Vid hemkomsten hamnar hon akut på Sankt Görans sjukhus. Hon har kraschat fullständigt. Hon som skulle hitta sig själv har blivit en människospillra.

Det här en bok som jag gärna hade satt i händerna på alla dessa som liksom Zandra är övertygade om att det är dem själva det är fel på när de mår dåligt i själen. De som skuldbelägger sig själva och tror att det går att hela en trasig människa genom lavemang och meditation. De som är villiga att bokstavligen betala dyrt för handpåläggning och bukandning. Jag vill säga till dem att de ska fundera på vad det är som gör att deras kroppar och sinnen reagerar.

Kan det vara sådant som omänskliga arbetsscheman, lön som det knappt går att leva på, upplevda skönhetsideal som ingen kan eller ska uppnå, osäkra gig-anställningar? Listan på vad som kan orsaka att man känner att livet är en övermäktigt kan göras lång.

Och till den listan kan definitivt sådana företag och enskilda utövare som säljer healing och gröna juicer och en stund på en matta på golvet adderas. För de kan verkligen få en människa att må riktigt uselt. Och då orkar man ju inte ta itu med något över huvud taget – allra minst krävande chefer och osunda arbetsförhållanden.