NYÖVERSATT. “Med sina dikter ville han också lägga grunden till en ny humanism i Spanien i protest mot Francoregimens barbari. Här finns både liv och skönhet, detaljrikedom och skärpa”. Thomas Almqvist har läst och översatt några av José Agustín Goytisolos dikter.
José Agustín Goytisolos dikter slutar aldrig att vara aktuella i Spanien. Hans diktsamlingar kommer ständigt i nya upplagor och hans dikter tonsätts och sjungs in på skiva av många olika artister. I Sverige är han trots det fortfarande okänd och hans dikter har inte översatts till svenska förut.
Han föddes i Barcelona 1928 och var äldst i en syskonskara på fyra, tre bröder och en syster. De tre bröderna, José Agustín, Juan och Luís, skulle bli mycket populära författare i Spanien. Den enda systern hette Marta. Mamma Julia dog 1938, under ett flyganfall mot Barcelona, då hon blev ett av många, många tusen civila dödsoffer under spanska inbördeskriget. Julias man, José María – som var ”franquista” – hade svårt att inse att det var Francos stridsflyg som gjorde honom till änkling. De fyra små barnen blev moderlösa. Alla tre bröderna skulle skriva om sin borgerliga uppväxtmiljö i en släkt på nedgång, med reaktionära idéer och sympatier för Francoregimen. Alla tre revolterade mot det och hamnade politiskt långt ut på vänsterkanten. Mammans alltför tidiga död blev deras unga livs stora trauma och skulle påverka dem för all framtid.
José Agustín var äldst av syskonen och skulle bli en av efterkrigstidens främsta poeter i Spanien. Han hörde till ”la Generación de los 50”, tillsammans med bland annat José Manuel Caballero Bonald och Carlos Barall. I José Agustíns mycket självbiografiska poesi finns både politisk och social medvetenhet. Enkelheten och det direkta tilltalet blev hans signum, då han försökte skriva för alla. Med sina dikter ville han också lägga grunden till en ny humanism i Spanien i protest mot Francoregimens barbari. Här finns både liv och skönhet, detaljrikedom och skärpa. Han försökte minimera avståndet mellan det egna livet och de dikter han skrev, då han på så sätt suggererade närvaro och autenticitet. Det fanns hela tiden ett tätt sammanhang mellan det liv han levde och de dikter han skrev. Det poetiska perspektivet bestämdes av förlust, saknad och sökande.
Till en början påverkades han av Blas de Otero, som skrev ett slags socialpoesi, innan han hittade sin egen ton och ett eget uttryck. Allra mest har ändå Antonio Machado betytt för honom. Flera av José Agustín Goytisolos dikter finns tonsatta och insjungna på CD av Paco Ibañez och Joan Manuel Serrat. Lyssna gärna på Ibañez, när han sjunger ‘Palabras para Julia’ här . ‘Palabras para Julia’ (Några ord till Julia) skrevs till dottern, som fått sitt namn efter farmor Julia. José Agustín Goytisolo dog 1999, sedan han ramlat ut genom ett fönster. Det var inte självmord, enligt familjen, utan en tragisk olycka.
NÅGRA ORD TILL JULIA
Du kan inte vända tillbaka
då livet driver dig framåt
som ett skrik utan slut.Flicka lilla, det är bättre att leva
med människornas glädje
än att gråta mot den blinda muren.Du kommer att känna dig instängd
förlorad och ensam
kanske du önskar att du inte blivit född.Jag vet mycket väl vad de kommer att säga
att livet inte har någon mening
att allt är en sorglig historia.Kom då alltid ihåg
det jag en gång skrev till dig
när jag tänkte på dig som jag tänker på dig nu.En man en kvinna
om man tar dem en och en
är som damm som ingenting.Men när jag talar till dig
när jag skriver dessa ord
tänker jag också på andra människor.Ditt öde finns hos de andra
din framtid är ditt liv
din värdighet är de andras.Andra hoppas att du ska stå emot
att din glädje ska hjälpa dig
och din sång bland andra sånger.Kom då alltid ihåg
det jag en gång skrev till dig
när jag tänkte på dig som jag tänker på dig nu.Ge dig inte dra dig inte
undan säg aldrig
jag orkar inte mer här stannar jag.Livet är skönt du ska se
att trots alla sorger
kommer du att finna kärleken och vänner.För övrigt finns inget att välja på
i denna värld som är som den är
och som blir hela ditt arv.Förlåt att jag inte har mer
att säga dig men förstå
att jag fortfarande är på väg.Och kom alltid ihåg
det jag en gång skrev till dig
när jag tänkte på dig som jag tänker på dig nu.
***
SJU ÅR
Nu ser jag mandelträdet
darrande. Grenarna
fyller omgivningen med väldoft.Och nära modern en bok
trasiga bitar av mitt liv
ljumma saker där
min dröm vilade.Jag var bara ett barn
men kände ändå längtan efter det förgängliga
det som bara går och går
som just den dagen
under mandelträdet.
***
HEMLIGHET
Förut visste jag inte
varför vi alla alltid
Ð dag ut och dag in –
måste fortsätta framåt
så länge som kroppen orkade.
Nu vet jag.
Om du följer med mig
ska jag säga dig det.
***
MED OSS
I rummet bredvid
i det rum som var mitt
tills för lite sedan
med samma böcker
i samma hyllor
med samma tavlor
på samma väggar
till allas förvåning
liv ögon
kärlek händer
glädje
sjunger och leker
skrattar skrattar
ett barn ett
barn.
***
VAPEN MED TVÅ EGGAR
Dikten
är ett vapen
med två eggar.
En mjuk
och en som ett skärande skri
som en blixt
som slår ner.
O ljuvaste poet!
Glöm inte
den delen
av dikten.
Straffet
är att få halsen
avskuren
bakifrån
av den andra eggen.
***
DU DUGER INGENTING TILL
När jag var liten.
var jag alltid sorgsen
och min pappa alltid allvarlig
när han skakade på huvudet
och sa: min son
du duger ingenting till.Sedan gick jag i skolan
med bröd och böner
sorgen vid min sida
och läraren som skrek:
det här barnet duger inte
han duger ingenting till.Sen kom kriget
döden – jag såg henne –
och när det tog slut
och alla glömde
hörde jag fortfarande
du duger ingenting till.Från den ena sorgen till den andra
föll jag nedför
livets trappor. Och en dag
sa den kvinna jag älskar med glädje
att du duger ingenting till.Nu lever jag med henne
jag är proper och välkammad
vi har en dotter
som jag ibland säger till med glädje:
att du duger ingenting till
min dotter, du duger inte
du duger ingenting till.
***
DET ÄR NÅGOT SOM STÖR DIG
Det är något som stör dig
jag förstår mig på sådant
du talar alltid om
bortglömda människor
om avlägsna gator
om spårvagnsstrejker
du sjunger illa
och du slutar inte att dricka.Det är något som stör dig.
Om jag vore du skulle jag rycka upp mig
och gå till doktorn
så att endera dagen
på en absurd plats
eller bland kalla lakan
i en säng som du hatar
kommer du att börja tänka
kommer du att börja tänka.Det är något som stör dig
du är tillsammans med vänner
och genast börjar du bråka
det kan bli ditt fördärv
för utan att du märker det
kommer du att bli ensam
som en gammal hund
utan husse eller koppel.Det är något som stör dig.
***
JAG ÄLSKADE DET HUSET
Jag älskade det huset
utan stormar av olycka.Det var som min ljuva
och generösa ägodel.Som den vitaste blomma
som lyser i buskarna.Kanske jag på den tiden
föraktade gudarna.Men de fanns inte
i sådana ljusa trakter.Och som ett straff
förlorade jag det som var mitt.En skoningslös eld
spred sig i dessa trakter.Sedan fanns inget kvar
inte ens buskarnas blommor.
Förlagsredaktör
thomas@opulensforlag.se
