PRECISION. Håkan Sandell är mycket energisk i sitt studium och utforskande av samhället på skilda nivåer. Han fångar med precision både samtida detaljer och mera långsiktiga trender, inte sällan kopplade till orden upplösning och sönderfall, skriver Bo Bjelvehammar.
Musiken av aldrig och ingenting av Håkan Sandell
Ellerströms förlag
Samtidigt med Håkan Sandells nya diktsamling, Musiken av aldrig och ingenting, den första på sex år, läser jag Walt Whitmans Brooklynfärjans överfärd och frågar mig vad poesin är bra till och vad den ger utöver prosa och dramatik. Genast finner jag svar hos Håkan Sandell, i hans strama beskrivningar av sönderfall och undergångsstämningar. Där ger han nya ingångar och nya perspektiv på både stora och små samhällsproblem.
I hans dikter finns det hela tiden energier och rörelser mot någon form av kärna eller ursprung, i denna sökande och borrande rytmik ökar han avsevärt sina träffytor.
Håkan Sandells poesi pekar ofta på ett alternativt seende, bortom det konventionella. Det är just i detta annorlunda, eftertänksamma seende som bra lyrik tillför något särskilt, ger ett större siktdjup och en bättre synvidd. Så går det att fånga ensamhet och en ödslighet i endast några få strofer:
från kaffedisken på en Statoilmack –
med vilken motig svårighet året dör
i all sin översvämmande kraft.
Innan vi lämnar detta med seende tar jag ett annat exempel, från Werner Aspenström, när han skriver om träden, träden som nära varandra samtalar med både varandra och omgivningarna, träden som är framstående tänkare:
detta gäller särskilt den fotsida granen
och lönnen som skuggar gårdsplanen.
Håkan Sandell beskriver utifrån olika perspektiv både den yttre och inre världen, som frånskild, som pappa, som aningen medtagen samhällsiakttagare och en egensinnig vandrare, som slår staven mot marken och väntar på framtidssvar. Det går omöjlig att förstå allt, inte det som händer på gatorna i Oslo, särskilt i de fattiga områdena, där ensamhet läggs till ensamhet, bredvid affärstempel i betong och glas.
Det går heller inte att förstå det som händer i Malmö med bränder, skjutningar och sprängningar.
Den gråhårige muslimske frisören
har förlorat fotfästet i Malmö
nu efter att, passerande, mördaren
sköt två kulor genom salongsfönstret
som kvarlämnat ett krossfönster.
”Jag känner honom inte, varför
vill han mig detta”, hans ordlöshet
är tunn av kväll och sönderfall
Håkan Sandell är mycket energisk i sitt studium och sitt utforskande av samhället på skilda nivåer. Han fångar med precision både samtida detaljer och mera långsiktiga trender, inte sällan kopplade till orden upplösning och sönderfall. Han följer i sina dikter både en sträng symmetri och en stram kronologi. Han strör längs med resan naturimpressioner, som förstärker var vi befinner oss i året.
I språket finns det allt från ett avogt bändande med orden, barockartade och högstämda flöden, men ofta flyter dikterna med ett rakt och enkelt tonfall och ett tilltal, som är lätt att ta till sig.
Slutligen — detta är en sällsynt vackert formgiven bok och för den grafiska formen svarar Klara Rasmussen.
bobjelvehammar@opulens.se
