GÅTFULLHET. Nicko Smith har utkommit med en ny diktsamling. Thomas Almqvist har läst den och finner att den är egensinnig med någon form av ogripbarhet och gåtfullhet.
Evighetsnära av Nicko Smith
Eget förlag
I Evighetsnära har dystopin och ångesten i Hki Rött och det maniska sökandet i Bipolära skeppsbrott i Österbotten fått ge vika för — som Smith själv uttrycker det — Guds nåd. Jag vet inte om han blivit frälst, men han har i alla fall hittat en tro att luta sig emot och i och med det också funnit ett hopp inför framtiden. Allt mörker och all dysterhet har ersatts av ljus och glädje, ett himmelskt ljus och en medmänsklig glädje, och jag är glad för hans skull.
Efter att ha vandrat i ett iskallt Helsingfors och tvingats erfara utanförskap, fattigdom och ångest, reste han norrut till Österbotten och har nu hamnat på en plats, där solen aldrig tycks gå ner och där all ångest är som bortblåst. Han hade två olika manus att välja bland för att avsluta sin trilogi och sin poetiska resa och valde då inte den bok han själv skrev, utan den som blev skriven genom honom. Nu undrar jag förstås över det andra manuset.
Det finns naturligtvis många som delar Smiths tro. Det som är botten i honom är också botten i många andra, men det är svårt — dock inte omöjligt — att göra god lyrik av sin tro. Jag delar inte hans tro och har därför svårt att tillgodogöra mig en lyrik av det här slaget.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
En del av dikterna känns bara naiva, medan någon enstaka kan beröra mig i mitt innersta. Diktsamlingen är inte stilistiskt eller formmässigt märkvärdig, språket är heller inte bländande och han mutar inte in några nya motiv. Ändå blir det i slutänden en mycket egensinnig diktsamling med någon form av ogripbarhet och gåtfullhet. Det är på sitt sätt ett naket och självutlämnande porträtt av en människa som har sökt och som äntligen har funnit det han sökte.
Den tragiska livskänslan hos Smith är fortfarande en utanförkänsla. Paradoxalt nog finns här också både täthet och tydlighet. Evighetsnära är Smiths sanning och ingen annans. Det är egentligen det enda som betyder något.
Varje lördag under en längre tid har Smith också skrivit på något som han kallar Lördagssoffan, som finns på nätet, där han intervjuar olika poeter, framför allt från Finland och Sverige. Den senaste var Tomas Karlsson men här har också Agnes Lidbeck, Åsa Maria Kraft, Håkan Sandell, Helena Lie och Matilda Södergran medverkat, bara för att nämna några av dem.
Förlagsredaktör
thomas@opulensforlag.se
