MOTSTÅND. Finliret får ge vika för det akuta behovet av att formulera ett motstånd. Dikterna knockar med ett tilltal och ett budskap som berör, skriver Erik Bovin, som läst Nachla Libres debutdiktsamling.
Tiden har sett allt av Nachla Libre
Norstedts
Poesi kan vara så mycket, se ut på olika sätt. Ändå är det en något ensidig bild av poesi som tecknas i samtida poesidebatter. Den är finstämd, svår, har få läsare och betraktas ofta som en kvarleva från en elitkultur på dekis. Det är debatter som blossar upp samtidigt som Yahya Hassan skrivit bästsäljande poesi. 2019 har hans första diktsamling sålt i cirka 122 000 exemplar. Athena Farrokhzads lyrik kritikerrosas, översätts till ett flertal språk och ges ut i pocket. Namn som alltför sällan nämns i poesidebatterna, poeter som bevisligen når ut.
När spoken word-poeten och konstnären Nachla Libre nu äntligen bokdebuterar är det med en diktsamling som egentligen har alla förutsättningar att nå en stor läsekrets. Om utfallet blir ett annat är det förlagets och litteraturförmedlarnas fel. Det här är nämligen en bok med hög angelägenhetsgrad, ett direkt tilltal i linje med ovannämnda poeter.
Jag vill mena att denna sorts poesi som hämtar näring ur populärkultur (i synnerhet hiphop) och politisk poesi snarare än Hölderin och Bachelard bör ses som tongivande för samtidspoesin. Ta bara Revolution poetry-rörelsen, som Libre var iniativtagare till, med poeter som framträtt på bland annat Way out west och Dramaten. Kom inte och säg att poesi inte skulle vara något för vanligt folk!
Tiden har sett allt öppnar med dikter som inleds med klockslag. Läsaren följer diktjaget, långt efter mörkrets inbrott, genom sömnlösheten, minut för minut. Det är ett sorgset och indignerat diktjag som närmar sig vargtimmen. Sedan följer betitlade dikter varvat med dikter från andra klockslag. Läget är akut, tiden är knapp och pockar på förändring. Diktsamlingen skildrar en kall huvudstad i ett kallt land fyllt av rasism, kvinnoförtryck och klasskillnader som föder utanförskap. Ett land där högerextremister kastar grishuvuden mot moskéer, i en huvudstad som ”får dig att förlora tidsuppfattning, tid och tillit.” Libre slår hål på bilden av Sverige som ett välkomnande land:
04:01
Sverige omfamnade inte
Sverige tog emot för att sedan
ta lystern ur ögonen
Men här finns även hopp. Orosnatten ändrar tidvis skepnad; blir till en uråldrig, vis natt där ”våra tankar speglar sig i universums oändlighet.” Det är således en vittfamnande bok Libre skrivit – såväl personlig, politisk som vardaglig och filosofisk.
Tiden har sett allt – hur ska man tolka denna vackra och filosofiskt klingande boktitel? Först inger den mig en känsla av vanmakt, och påminner om människans benägenhet att år efter år upprepa sina misstag som maktdjur och förtryckare. En tid som har sett allt rymmer likafullt erfarenheter att ta lärdom av. En boktitel värd att begrunda i tider som dessa där dumheter begås av ren historielöshet.
Som erfaren spoken word-poet har Libre odlat en stark röst som även håller i bokform. Även om det märks att vissa dikter är skrivna för estraden, inte boksidan. Finliret får ge vika för det akuta behovet av att formulera ett motstånd. Dikterna knockar med ett tilltal och ett budskap som berör.