LITTERATUR. Den eurocentriska litteratursynen måste, och kommer, att urholkas, skriver Carsten Palmer Schale.
Här i Hälleviksstrand, Bohusläns pärla, har vi sedan länge haft mentala broar till all världens länder. Detta har stärkt oss i vår internationella gemenskap med andra folk, och berikat våra liv. Inte minst märktes det nu, när Nobelprisen i litteratur för 2018 och 2019, delades ut. En rad kontakter med våra närmaste i de från Stockholms, men inte Hälleviksstrands, horisont mer perifera länderna blev nämligen helt plötsligt nödvändiga att ta.
Inte minst med litteraturälskarna i Gaborone och Ulan Bator. De hade, uppmuntrade av vår egen akademi, trott att åtminstone något av grannländerna skulle belönas i år; inte minst eftersom det ju var två pris som stod på spel, och det faktum att vi i Hälleviksstrandsakademin 2018 delade ut ett alternativt pris till författaren Barolong Seboni i Botswana och, i år, 2019, till den mongoliske poeten Batkhuyag Purevkhuu.
Visserligen erkänner de stora kultursidorna i dessa länder Peter Handke och Olga Tokarczuk som betydande författare, men undrar ändå varför den svenska litteraturbastionen framhärdar i att uppvisa sitt postkoloniala beteende. När det inte blir engelskspråkiga författare, så blir det centraleuropeiska. Den eurocentriska normen tycks ha befästs. Detta är trist och inte uppmuntrande.
Från Gaborone meddelas att man åtminstone hade räknat med wa Tiongó eller Adichie, från Ulan Bator någon enda ryss eller kines. Det är inte utan att vi förstår – och känner med – dem. Neuropa förnekar sig inte, och så icke heller Svitjod. Hur tidningarna, flertalet åtminstone, och tyckarna, resonerade var dessutom en bekräftelse om att lagt kort faktiskt ligger. Anne Carson, Margaret Atwood stod högt i kurs, såsom till och med Jon Fosse och Mircea Cartarescu.
Den uppkomna situationen har tvingat oss att fatta ett drastiskt beslut. Nästa år, 2020, skall vi dela ut ett Nobelpris till varje världsdel. Med tanke på att bara en miljard människor räknas i normalfallet, men inte de övriga sex miljarderna, är detta inte mer än rätt. Tre humrar var kommer dessutom priset att bestå av. För varje man, exempelvis wa Tiongó, skall också en kvinna, exempelvis Chimamanda Ngozi Adichie, belönas.
Den eurocentriska litteratursynen måste, och kommer, att urholkas. Vår korta lista, om 33 namn, är redan klar.
För Hälleviksstrandsakademin,
info@opulens.se
