VITTNESMÅL. “Christian Catomeris skildring av den skrämmande utvecklingen i Frankrike är både saklig, nyanserad och rörande. Den bygger först och främst på vittnesmål från franska medborgare som på olika sätt påverkats av attackerna”. Elisabeth Brännström recenserar Efter attentaten.
Efter attentaten av Christian Catomeris
Leopard förlag (2017)
På kvällen fredagen den 13 november 2015 står livvakten och lokalpolitikern Bley Bilial Mokono utanför fotbollsarenan i Parisförorten St. Denis tillsammans med sin trettonårige son. De har beställt en smörgås och ska just börja äta när världen helt plötsligt exploderar. En självmordsbombare har sprängt sig själv i luften och på marken ligger döda och svårt skadade människor. Bley och hans son överlever attacken, men Bley blir allvarligt skadad. Han sitter fortfarande i rullstol och genomgår en smärtsam rehabilitering.
Nästan samtidigt som bomben detonerar i St. Denis utbryter skottlossning inne i det elfte arrondissementet, ett område inte helt olikt Stockholms Södermalm, dit många människor tagit sig för att njuta av det ovanligt fina vädret på någon av de många uteserveringarna. Ett stort antal är också på väg till en rockkonsert på den populära klubben Bataclan. Den milda novemberkvällen i den vackra staden kommer, som vi alla vet, sluta i en blodig tragedi. Hundratrettio människor skulle omkomma, mer än trehundra skadas och konsekvenserna skulle inte bara drabba överlevande och släktingar till offren, utan också slå hårt mot hela det franska samhället.
I Efter attentaten, skriver nu författaren och TV-journalisten, Christian Catomeris, om det trauma som drabbade den franska nationen efter attackerna i Paris och de attentat som följde under sommaren 2016. Catomeris liknar händelserna vid en jordbävning, där sprickorna letar sig in i hus och hem långt borta från skalvets epicentrum och den redan existerande klyftan mellan katoliker och muslimer blev avgrundslik.
Islamofobin tog sig nya, skrämmande, överhettade uttryck, bland annat infördes ett burkini-förbud, muslimska kvinnor fick kläder och slöjor avslitna av vakter på badstränderna och på Korsika utbröt bråk mellan öns katolska och nordafrikanska invånare. De största och mest genomgripande konsekvenserna kom dock genom de beslut som fattades av den franska regeringen. Gränskontroller infördes, man utförde över tretusen husrannsakningar och man satte så snabbt som möjligt in ett undantagstillstånd som förlängdes fram till den tredje oktober i år, då många av åtgärderna i stället blev lagstadgade. Kritiker av de nya lagarna hävdar att rättssamhället urholkats och att Frankrike nu blivit ett övervakningssamhälle där alla meningsmotståndare övervakas och kan sättas i förvar utan några som helst bevis.
Christian Catomeris skildring av den skrämmande utvecklingen i Frankrike är både saklig, nyanserad och rörande. Den bygger först och främst på vittnesmål från franska medborgare som på olika sätt påverkats av attackerna, samtidigt som Catomeris också redogör för bakgrunden till dåden och det alltmer infekterade samhällsklimatet.
Vi får bland annat möta Bley Mokono som skadades i St Denis; Charles, som överlevde Bataclan; chefen för den lilla bistron La Belle Equipe där nästan hela personalen dödades; flera muslimska kvinnor som drabbats hårt av de nya lagarna, tvingats till utegångsförbud och fått stå ut med husrannsakningar och trakasserier. Förövarna får också ett ansikte, när Catomeris intervjuar släktingar och invånare i det slitna området Molenbeek i Bryssel där de flesta av dem växte upp.
En mycket välskriven bok som förtydligar och förklarar de problem som drabbar ett samhälle där terrorn blivit en del av vardagen.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
