OSVENSKT. “Den sammanflätade intrigen i denna ovanligt välskrivna, täta och genomtänkta episodiska berättelse får läsaren själv reda ut.” Ivo Holmqvist är hänförd av Lina Wolffs nya roman Köttets tid men vill inte avslöja för mycket av handlingen.
Köttets tid av Lina Wolff
Albert Bonniers förlag
”Vad är ålderdom till stor del, om inte rädslan att tappa relevans och bli en statist i en pjäs där man en gång innehade huvudrollen?” Den beska sanningen serveras mot slutet av Lina Wolffs nya roman Köttets tid. Hennes förra, De polyglotta älskarna, kom för tre år sedan och blev en pyramidal framgång som översattes till sjutton språk.
Det är inte författaren själv som räds rollbytet från huvudaktör till statist, det här är ingen jagberättelse och hon är fortfarande flera årtionden till sin ålderdom, utan en av de tre personerna som för ordet i romanen, Sor (dvs Syster) Lucia. En åldrad nunna i Madrid med ett avhugget finger på ena handen. Lucia fortsätter klarsynt och utan bitterhet: ”Att inse att ens idéer är förlegade och inte förankrade i nutiden, att människor bara väntar på att man ska försvinna så att de kan fylla ens plats med annat”. Så är det kanske.
På Wikipedia kan man inhämta att Lina Wolffs ”skrivande har påverkats mycket av åren i Spanien där hon mött en livsinställning präglad av svartsyn och drastisk humor.” Det stämmer den här gången också. Det här är en mycket osvensk bok, med drag lånade från den spanskspråkiga magiska realismen. Hela romanen utspelar sig i Spanien, med tyngdpunkten förlagd till Madrid. De många förvecklingarna ska inte summeras här, det vore att stjäla mycket av nöjet för läsarna. Men något kan sägas om var i det litterära landskapet boken befinner sig.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Sor Lucia vill bibringa allmänbildning åt sin unga klosteradept Ada som kommer att visa sig lika briljant som cynisk. Hon rekvirerar därför ett urval av världslitteraturens mästerverk som lektyr åt henne, från Gilgamesj-eposet via Dante, Cervantes, Shakespeare fram till Goethe och Nietzsche. Alla böckerna är skrivna av vita män, påpekar Ada syrligt, och urvalet kompletteras därför med ett par klassiska kvinnliga spanska mystiker. Tanken är att Ada ska förestå ett litteraturprogram på TV, men det blir mycket värre än så.
Den krypterade show som hon kommer att stå bakom blir en sinister affär där den som vill följa den får betala med bitcoin. Vad det hela går ut på ska inte avslöjas. Lina Wolff är mycket bra på knalleffekter och om jag skulle våga en gissning vilken läsning hon kan ha haft nytta av när boken skrevs (Djuna Barnes och Ben Okri nämns på sidorna) så skulle jag bland annat föreslå Kazuo Ishiguros We were the Orphans, Patricia Highsmiths böcker om den kallhamrade mördaren Mr Ripley, och kanske också Shirley Jacksons isande novell The Lottery.
Men också film och TV, på kontinenten och i USA. Den sardoniske Luis Buñuels ande svävar över det hela, nunnan är en dödens ängel, och förlagor finns i de tv-program som går ut på att slå ut den ena deltagaren efter den andra på osmakligt vis, sådan underhållning som mannen som för tillfället bebor Vita Huset är bra på. Den sammanflätade intrigen i denna ovanligt välskrivna, täta och genomtänkta episodiska berättelse får läsaren själv reda ut. Vare nog sagt att det är burleskt, blodigt och brutalt. Översättare till minst sjutton språk är säkert redan igång med Lina Wolffs manus, och filmrättigheterna är nog vikta.
info@opulens.se
