BOK I FOKUS. Tre korta, aktuella litteraturtips från Opulens kritiker. Under titlarna hittas länkar till recensionerna i sin helhet.
1.
Tractatus Philosophico-Poeticus av Signe Gjessing
Recension av Erik Bovin
Översättning av Helena Boberg
Modernista
En poetisk-filosofisk omskrivning av Ludwig Wittgensteins magnus opus av en poet som visar att de danska poeterna besitter ett mod och ett självförtroende som det svenska så kallade avantgardet saknar. Det, och mycket annat, kommer Erik Bovin att tänka på när han läser Signe Gjessings senaste diktbok Tractatus philosophico-poeticus (2019), i utmärkt översättning av Helena Boberg.
Gjessing har inte låtit sig smittas av den analytiska filosofins torra språk. Dikten är av en lekfull, vågad och underfundig karaktär. Poesin vinner snabbt över filosofin. Hon har troligtvis inte haft samma sanningsanspråk som Wittgenstein. Hennes precision är i första hand poetisk. Gott nog. Det betyder inte att det är lättläst. Det tunna häftet med sina gåtfulla fragment är som gjort för långsam avnjutning och – inte minst – omläsning.
Ett tunt häfte om varat, världen och universum. Pretentiöst om något – ändå fungerar det.
2.
Väder av Jenny Offill
Krönika av Robert Myhreld
Översättning av Alva Dahl
Natur & Kultur
Amerikanska Jenny Offill är avgjort intelligent, fyndig, roligt ironisk, i besittning av en skarp penna. Hon skriver med en omfamnande värme vilket är fint. Hon verkar genuint gilla människan. Lizzie, huvudkaraktären, är bibliotekarie, hennes karl är doktor i klassisk filologi och deras gemensamma barn bär på funderingar och idéer som bara är förunnat dessa unga människor. Lizzie är även den osynliga och som alltid ouppmärksammade hjälten, fånge i den konventionella och förväntade kvinnorollen med kravet att vårda omvärlden.
Att vara fru och moder kräver en del, men till detta kommer en aktivt missbrukande bror som hon försöker hålla flytande. Denna broder blir helt plötsligt även far. Vem skyndar då till?
Romanen har internationellt blivit matad med goda vitsord – och Robert Myhreld gör inte en diametralt annorlunda läsning En bok som är fryntlig, underhållande, underfundig, kunnig – och hela tiden med en glimt i ögat.
3.
Bron över Tangagata av Eiríkur Örn Norðdahl
Recension av Thomas Almqvist
Översättning av John Swedenmark
Rámus
Bron över Tangagata är en lustfylld kärlekshistoria mellan dels berättaren Halldor och hans granne Gyða, och dels mellan Halldor och den lilla staden Isafjörður på Island. Örn Norðdahl rör sig mellan högt och lågt, både när det gäller innehåll och form.
Örn Norðdahl skildrar småstadslivet och hur det är att bo i världens utkant. Han förenar stort och smått, vackert och fult, ljus och mörker, gott och ont till något alldeles eget. Han är en skarpsinnig iakttagare och väldigt intuitiv i sitt sätt att berätta, när han gestaltar människorna som intrikata och motsägelsefulla. ”Bron över Tangagata” är en bok om kärlek men också om livet och livets tragik. Såsom han skildrar världen, gör han den gripbar men ändå på samma gång obegriplig, vilket förbryllar en aning. Här finns både nödvändig distans och ironi, men framför allt en försonande humor.
Kristallklart genomskinligt – och samtidigt enormt uttrycksfullt.
