GÖTEBORG. Opulens utsände Robert Myhreld är på plats på Bokmässan i Göteborg. Här summerar han helgens upplevelser.
Söndag. Sista dödsrycket. Urlakad. Funderat på att avbryta. Falnad livsgnista och meningslöshetskänslor både här och där. Mest där, faktiskt. Vad är ens vitsen med spektaklet! Och det trots att det är ett ljumt spektakel. Finns det liv efter mässan? Nä, nu koketterar jag bara. Och koketterar över att jag koketterar. Och…
Ni få som har läst första rapporten minns kanske att mjöd väntade när sista tangenten hade slagits ned. Jag är så naiv. Mjödet var fint, Medovarus är stabilt. Rimlig prisnivå också. Inredningen på stället, där mjödet intogs, ett försök att få besökarna att minnas 1500-talet när allt var mycket bättre. Så. Jag och min fru slår oss ned vid ett bord av rejält virke och komplimenterar både det ena och det andra. Hon säger lite lågt att det finns ett porträtt av Gustav Vasa på väggen bakom mig. Och det är ett väl tilltaget sådant.
Vad jag naturligtvis borde ha förstått är att mjöd + 1500-talet + Gustav Vasa även drar till sig ett visst klientel. Exempelvis ungsvenskar, deras symbol syntes tydligt. Hon viskar vidare att en av dem tittat på henne och att hon känt ett visst obehag. Känner de doften av vänstern? Mina fingrar sluter sig kring skaftet på min värja och jag är redo att försvara liv, lem och demokrati. Vi går därifrån i stället. Stället är fyllt med tvivelaktiga vättar och andra. Att hugga sig fram till utgången hade ändå bara varit jobbigt. Så kan det vara.
Apropå Gustav Vasa så såg jag under söndagen ett samtal mellan Dick Harrison och Magnus Västerbro vars bok om Karl XII jag skrivit om i Opulens. Också Dick Harrison har nyligen kommit ut med en bok om den svenska stormaktstiden. Det var ett underhållande samtal och vad som konstaterades var väl ungefär att denna epok var en fruktansvärd sådan för det svenska folket. Kronan, det vill säga kungen, hade ett skruvstädshårt grepp om makten. Det pressades fram både mannakött och rent materiella resurser för att bedriva krig som i slutändan inte ledde fram till mycket mer än död. Karl XII:s död i Fredrikshald omnämns naturligtvis i alla historieskolböcker på grundskolan. Vad som inte nämns är det myckna antalet människor som frös eller, som Dick Harrison uttryckte det, bajsade (dysenteri) ihjäl sig.
Jag fick efteråt samtala en stund med Magnus Västerbro. Boken fyller en kunskapslucka och vill lyfta fram den så att säga enkla människan i ljuset. Dessa förbises som bekant inte sällan i historieskrivningen. Västerbro menar att den tiden inte särskilt ofta beskrivs för vad det faktiskt var, det vill säga ett envälde och en militärdiktatur.
Man kan fråga sig varför just Karl XII, ”som behandlade det svenska folket så jävla dåligt”, och exempelvis inte Gustav II Adolf, omhuldas i högerextrema kretsar. Magnus Västerbro har funderat en del kring denna fråga. Hans (kvalificerade!) gissning är att vi har att göra med ett perfekt narrativ. Vilket inte låter orimligt. Det var en självvalt ensam och minst sagt principfast ung man mot om inte världen, så åtminstone övriga Europa. Mannamod, ungdom, styrka.
Karl XII var en riktig svensk som dog en mystisk död som det har spekulerats kring ungefär lika länge som han har varit död. ”Det grandiosa misslyckandet” som Västerbro uttrycker det. Varför Karl XII agerade som han gjorde under sin livstid? Ja, det får vi aldrig veta. Minnesvärt citat: ”Sauron ville erövra Midgård, men ingen frågar sig varför.” Karl XII och Sauron – en komparativ undersökning. Där har vi en framtida bok.
Lördagen innehöll också en hel del trevligt, men nu tar vi istället och avrundar. Jag fick i alla fall ta en helt okej macka och kopp kaffe med två mycket skickliga och vänliga poeter: Jenny Högström och Marit Kapla.
Hade jag inte varit så full av mig själv hade jag känt mig hedrad. Däremot kan jag säga att jag blev imponerad av att de kunde inta samma pose i nästan trettio sekunder, det vill säga ungefär lika lång tid som det tog för mig att fumla med kameran. Om man tittar nog ser man att de är trötta på min skit. Med all rätt. Det är jag själv också.
robert.myhreld@opulens.se
