TORA DAHL. Biografin om Tora Dahl utvidgar sig gradvis från det personliga till det mer generella i skildringen av plågan av att sitta fast i ett olyckligt äktenskap, längtan efter fysisk kärlek och svårigheten med att leva ett kreativt liv som kvinna, skriver Elisabeth Brännström.
Jag vill skriva sant. Tora Dahl och poeterna på Parkvägen
av Jesper Högström
Weyler förlag
Det är trettiotal och i sitt kök i villan på Parkvägen 10 på Lidingö står författaren Tora Dahl med händerna djupt nedkörda i diskvatten. Bredvid henne hopar sig smutsiga tallrikar, glas och bestick och trots att huset är fullt av folk står Tora mol allena med disken och städningen, precis som hon några timmar tidigare har tagit hand om matlagningen helt på egen hand. Dörren till köket står på glänt och från vardagsrummet hör hon påstridiga röster som strävar efter att göra sig hörda över den hetsiga jazzmusiken som en av hennes mans författarvänner, Arthur Lundkvist, envisas med att spela på grammofon. Rösterna överröstar varandra; de är hesa av den rökiga luften och sluddriga av alkohol, men man pratar sällan strunt.
De unga poeterna som tagit över Toras vardagsrum avhandlar allvarliga ämnen; allt från politik, litteratur, jämlikhet och sex ska diskuteras och debatteras, ibland in i absurdum. Man lever i föränderliga tider, och diskussionerna och de utvalda samtalsämnena blir ofta därefter.
För att logga in behöver du en prenumeration på Premium.