LYRIK. Thomas Almqvist har läst Beatriz Quevedo de Hansens diktsamling ”Tyst faller regnet”, och fascineras av ”det säkra, tveklösa och frimodiga sätt på vilket hon behandlar det svenska språket.”
Tyst faller regnet av Beatriz Quevedo de Hansen
Fri Press
Beatriz Quevedo de Hansen föddes 1954 i Argentina men tvingades fly från sitt hemland vid militärkuppen 1976 och kom som politisk flykting till Sverige 1977. ”Tyst faller regnet” är hennes andra diktsamling, men hon har även medverkat i flera antologier och hon har också arbetat som krönikör i GP-Nära.
I Småland, där hon bor idag, växlar årstiderna, men de obehagliga minnena från hemlandet finns kvar. I diktens form bearbetar hon sin längtan, sin sorg och saknad men hävdar att ”Smålands natur är läkedom för själen.” Även om vissa dikter domineras av en avklarnad naturkänsla, återkommer de mörka minnena ständigt. Hennes första diktsamling hette ”Skärvor” och kom ut 2019.
Politisk flykting
Hon har också skrivit en roman, ”Flyktens alla rum” (2022), som handlar om hennes sista tid i Argentina och flykten därifrån. Det är en gripande historia, där det självbiografiska blandas med viktiga politiska händelser och vi får en djupare förståelse för vad det innebär att vara politisk flykting.
Beatriz och hennes dåvarande man kämpade för mänskliga rättigheter i Argentina och blev därmed diktaturens fiender. Fler och fler människor i deras omgivning försvann och tusentals tvingades fly för att slippa från kidnappning, tortyr och mord. När Beatriz make också försvann, flydde hon själv med en liten dotter och hamnade till sist i Sverige. I Argentina har det kommit ut en bok om makens öde – ”Como asesinaron a Cobos” (Hur de mördade Cobos).
”Jag skriver för att det finns en låga som brinner inom mig och skulle jag inte uttrycka mig genom mitt skrivande skulle min själ slockna”, säger hon. ”Jag skriver för att jag måste. Att skriva har blivit mitt sätt att överleva.”
Naturmotiv
I sina dikter skriver hon också gärna om naturen och gestaltar träd, fåglar, blommor och även årstidernas växlingar i det svenska landskapet. Dikterna är ofta korta och väldigt koncentrerade, vilket gör att vi som läsare får vara medskapande.
Sorg och smärta
Hon skriver om sorg och smärta, om upplevelser av förlust på samma gång som döden aldrig är långt borta utan är ständigt närvarande och en förutsättning för livet. I dikterna finns ett djupt känt vemod men samtidigt en gudstro, som fungerar som tröst i all sorg.
Händernas böjning
mot pannlobens alabaster
Kvarglömda böner
tyst faller regnet
väver böner i fransar
må Gud höra dem
Inspiration från haikun
Haikun, den japanska traditionella diktformen med tre versrader med 5-7-5 stavelser – världens kortaste diktform – har inspirerat henne och passar perfekt för hennes behov av att skriva kortfattat och koncentrerat. Varje dikt måste läsas sakta, eftertänksamt och gärna flera gånger, så att man inte missar något. Här finns en hel del dolt mellan raderna.
Snömånen gnistrar
skänker sitt mystiska sken
Du finns bredvid mig
Tankens klarhet
Här finns både stillhet och rörelse, tystnad och sång, död och liv och en tankens klarhet, som gärna avspeglar sig i det uttrycksfulla språket och här finns också ett djupt känt vemod, som en följd av allt våld och allt elände och då inte bara i Argentina och Latinamerika.
Hon rör sig från det snävt privata mot det allmängiltiga. Beatriz har tillbringat 47 år i Sverige och har en ny familj här, men jag fascineras ändå av det säkra, tveklösa och frimodiga sätt på vilket hon behandlar det svenska språket. Det är skickligt gjort.
thomas@opulensforlag.se
