HÖSTTERMINEN. Vi inleder “höstterminen” för Barn & Unga med att Jenny Wickberg reflekterar kring klassiker i barnlitteraturen och i vanlig ordning bjuder på tre fina lästips.
Tips:
1. ”Katten som inte hade något namn”, av Fumiko Takeshita och Naoko Machida. Katten utan namn har inte heller något hem, eller ens någon som bryr sig om den. En tankeväckande och berörande japansk saga som innehåller en rad allmänmänskliga känslor och funderingar. Ålder: 3-6 år. Förlag: Trasten.
2.”Man lever bara nio gånger”, av Anja Gatu och Anna Nilsson. Katten Samira Karlsson är nyinflyttad i Rosengård, där hon för första gången får leva som utekatt. För Samira är området spännande, där det fina finns men också det farliga. Bokens söthetsfaktor är hög, men en bistrare verklighet kan anas och Samira dras in i ett nätverk av katter som tar upp kampen mot ondskan. Det är del ett i serien ”Kattspionerna på Rosengård”, där tvåan kommer i höst. Ålder: 6-9 år. Förlag: B Wahlströms.
3. ”Maryam och hjärtegästerna”, av Minoo Shams och Katarina Strömgård. Maryam, 9 år, får veta att hennes mamma väntar barn. Medan alla andra är inriktade på de tvillingar som ska komma, är Maryam mest glad över att när barnen föds som kommer mormor från Iran på besök för första gången. Lättläst och illustrerad kapitelbok som täcker in en rad av de särskilda situationer som kan uppstå kring den som kommit till Sverige från ett annat land. Boken är del två i serien om Maryam. Ålder: 6-9 år. Förlag: Bonnier Carlsén
Det finns förskolor som inte längre läser Astrid Lindgrens sagor, eftersom barn kan tycka att de är för otäcka. Detta enligt en ung person som jobbat som springvikarie i Lund.
Det är många frågor som väcks inom mig. För visst, hon skrev ibland om utsatta barn, men så otäcka är väl inte hennes böcker? Är barn idag så mycket känsligare än förr? Eller är det vuxenvärlden som har gått allt längre i försöken att skydda barn från allt ont?
En annan fråga som rör vår älskade – och nu tydligen också skrämmande – barnboksförfattare – var beskedet om att SVT ska spela in en ny version av Saltkråkan. Det satte igång en debatt där en del reagerade som om detta var en form av helgerån.
Varför en ny version av Saltkråkan skulle vara så olämplig är oklart. För vad är det som utmärker en riktig klassiker, om inte att den inte kan locka till nya tolkningar? Det gäller ju allt, från alternativa uppsättningar av Shakespeare till nyinspelningen av ”Eva & Adam” som just haft premiär.
Filmversionen av Saltkråkan var det första jag såg på bio och jag känner igen mig i både tidsandan och miljön. Mina ungar, som nu är vuxna, blev också matade med ursprungsserien. Om de hade svårt att somna släckte vi ljuset och låg i mörkret och lyssnade på berättelser på kassettband.
Astrid Lindgrens egna inläsningar fungerade bäst. Hennes varma och trygga röst var som gjord för att vagga barn till sömns med och till de inspelningar ungarna gillade hörde Saltkråkan.
”Rödluvan” är en långlivad berättelse, där den första nedtecknade versionen kom på franska år 1697. Syftet med sagan var att varna flickor från förföriska män och i tidiga versioner var hotet tydligt sexuellt färgat, där den lilla flickan uppmanas att klä av sig naken innan hon kliver ner i vargens famn.
Sagan fick sedan en mer kristet religiös framtoning och snällare inramning. Slutet var länge sorgligt, då både Rödluvan och mormor dog.
Serien ”En bok för alla” har nu gett ut de klassiska sagorna ”Rödluvan”, ”Bockarna Bruse” och ”Guldlock”, med nya illustrationer.
Illustratören Emma Ganslands Rödluvan är en piggögd flicka i regnkappa, stövlar och luva. Som i alla tider luras Rödluvan av stigen. Slutet är sedan länge gott då en jägare kommer och befriar flickan och mormor ur den elaka vargens buk.
Utan de förändringar som gjorts under årens gång hade sannolikt både flickan och hade sagan om henne varit både döda och begravda sedan länge.
Saltkråkan är en lovsång till leken och svensk skärgård. Vackrare än så kan det ju inte bli. Men visst finns det detaljer som kan kännas föråldrade. Så låt dagens barn få en egen version. Om den blir bra eller dålig vet vi inte förrän den är klar, men den får i alla fall leva vidare.
Den gamla serien försvinner ju inte för det. Vi som vill kan alltid fortsätta titta på den.
Tips: 1. ”Katten som inte hade något namn”, av Fumiko Takeshita och Naoko Machida. Katten utan namn har inte heller något hem, eller ens någon som bryr sig om den. En tankeväckande och berörande japansk saga som innehåller en rad allmänmänskliga känslor och funderingar. Ålder: 3-6 år. Förlag: Trasten.
2.”Man lever bara nio gånger”, av Anja Gatu och Anna Nilsson. Katten Samira Karlsson är nyinflyttad i Rosengård, där hon för första gången får leva som utekatt. För Samira är området spännande, där det fina finns men också det farliga. Bokens söthetsfaktor är hög, men en bistrare verklighet kan anas och Samira dras in i ett nätverk av katter som tar upp kampen mot ondskan. Det är del ett i serien ”Kattspionerna på Rosengård”, där tvåan kommer i höst. Ålder: 6-9 år. Förlag: B Wahlströms.
3. ”Maryam och hjärtegästerna”, av Minoo Shams och Katarina Strömgård. Maryam, 9 år, får veta att hennes mamma väntar barn. Medan alla andra är inriktade på de tvillingar som ska komma, är Maryam mest glad över att när barnen föds som kommer mormor från Iran på besök för första gången. Lättläst och illustrerad kapitelbok som täcker in en rad av de särskilda situationer som kan uppstå kring den som kommit till Sverige från ett annat land. Boken är del två i serien om Maryam. Ålder: 6-9 år. Förlag: Bonnier Carlsén
jenny.wickberg@opulens.se
