Barbro Lindgren diktar med mild finess

LYRIK. Bo Bjelvehammar konstaterar att Barbro Lindgren diktar med mild finess. Han har just läst hennes aktuella diktsamling ”Snart kommer nog fasanerna”. 

Snart kommer nog fasanerna av Barbro Lindgren 
Dikter
Karneval förlag

Läsningen av Barbro Lindgrens nya diktsamling ”Snart kommer nog fasanerna” är som att följa med en god vän på en promenad eller följa slingor i samtal, vid ett vattenbryn. Att gå bredvid, att reflektera tillsammans, att dela minnen och följa skiftningar i livet. Att se djur och människor försvinna för gott, att dela förluster och arbeta med saknad och sorg tillsammans.

Barbro Lindgren är en som värnar om det levande, om levande och försvunna människor, om djur av olika storlekar, från fasaner till spindlar och getingar. Utan krångel, i direkt tilltal, återger hon djurens samtal i sin trädgård från kajornas pratande till tjurkalvarnas rop, som tränger in från, trift, blåeld och cikoria.

Barbro Lindgren känner ingen bundenhet, inget tvång, inga mallar i sin poesi – hon andas i frihet, samtidigt som hon närmar sig livets slut – hon tänker ofta på döden, hur den drabbat henne och vilka personer, som aldrig försvinner från hennes liv och tankar.

Det finns hela tiden en aktsam omsorg om djuren – hon måste hela tiden vara uppmärksam och aktsam. Och rättvis – i kampen mellan de två kattvarelserna, Sander och Lill-Hans, gäller det för henne att vara listig och balanserad för att vara rättvis.

 Nogsamt följer Barbro Lindgren alla skiftningar och olika stämningar i naturen – och det finns än en gång anledning att vara tacksam över att få, ännu ett år, uppleva att se slånbärens slutliga färg och få se svalorna både komma och ge sig av. Lägg därtill att få vara med om den ständiga otåligheten hos fasanerna – de springer alltid med små steg, de springer fort. Fåglarna med den gyllene trumpeten.

Barbro Lindgren ger oss en bild av hur allt hör samman, på ett enkelt och självklart sätt. Som ingen annan skriver hon om det som vi har runt oss. Om livet och döden. Hon ger oss ett visst vemod, men med en mild finess.