ROMAN. Anna Takanen blottlägger varsamt och ömsint sin familjs historia. Hon ger pappa Timo stort utrymme, men berättar även inkännande om såväl sin svenska som finska familj, skriver Bo Bjelvehammar.
Sörjen som blev av Anna Takanen
Albert Bonniers förlag
I bänken framför mig i folkskolan satt bagarens dotter, Anna – Stina, snett till vänster och längst fram i rad tre satt Viktor, som bodde hos järnhandlaren, alltid sa vi Vicke, han var som alla vi andra, men ändå inte, han var krigsbarn och kom från Finland 1942.
I min hemby fanns det tre krigsbarn till, Raimo och Matti och jag spelade i samma fotbollslag, Pertti var för sig själv. När jag nu gräver i minneskistan, så minns jag både boxningsmatcherna hos Matti och den vänlige Alfred, som var Raimos far. Alfred och jag var en tid arbetskamrater på Posten. För några gick det bra, för Vicke gick det uselt, han dog tidigt i alkoholism och misär. Jag märker nu att berättelsen ändras för varje gång, som jag plockar fram den ur mitt minne.
För att logga in behöver du en prenumeration på Premium.
bobjelvehammar@opulens.se
