LYRIK. När Göran Greider skriver om landsbygden är han som bäst, han kan med precision skriva om det förflutna, om oron för nuet och framtiden, skriver Bo Bjelvehammar.
En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande – Självbiografiska sviter
Av Göran Greider
Albert Bonniers förlag
Att skriva poesi är att skrapa fram minnesrester, men även att kommentera och rekonstruera det som inte har inträffat. På samma sätt är att dikta att fånga det flyktiga, de sköra ögonblick, som finns runt omkring oss, men som vi inte märker förrän de är förbi. Genom detta ingår det verkliga och overkliga ett förbund.
Göran Greider fyller om några månader sextio år, nu spänner han en båge från barndom och uppväxt, genom stad och land till dagens händelser. En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande – Självbiografiska sviter är hans elfte diktsamling, här finns dikter ur tidigare verk, något är omskrivet, annat är nyskrivet. Det är en öppen, kommunikativ poesi varvad med kortprosa, det behövs inga litterära kodlexikon, för att hänga med och känna igen, det är ju detta det handlar om med lyrik, inte förstå och tolka. För detta finns det särskilda inrättningar i vårt samhälle.
Göran Greider har en hel del att säga om poesi och poetik, han uttalar sig med en viss erfarenhet, han debuterade som poet redan 1981. Ofta återkommer han till detta, att skriva är att möta sig själv, att skriva är att återge något som pågår inom en själv, hur berättaren upplever en verklighet, det är inte fråga om att beskriva en objektiv verklighet.
Dessutom blir poesin en glädje och tillflyktsort, för Göran Greider, han får vila i ett annat språk, vara i reden med andra ord, med både frihet och äventyrlighet. Han får vila det andra språket, som debattör, journalist och opinionsbildare. Han blir i sina dikter den andre Göran Greider, som går ut med hunden Stina, ser allt som gror i trädgården och kan njuta åt det stora livet i byarna:
”Bilar skramlar inpå Anders gård. Där kom Jonsson, i en gammal folkabuss med flak på. Anders, nyss hemkommen från Rhodos, ser ut att vara i full gång igen i snickarverkstan.”
I de små byarna finns det alltid liv, det gäller bara att se och tyda, liksom med poesin. I byn är ett fönster mörkt eller ljust, en grind stängd eller öppen, en brevlåda tömd eller fylld till bredden. Allt talar om någonting, väsentligt.
Stöd Opulens - Prenumerera!
När Göran Greider skriver om landsbygden är han som bäst, han kan med precision, skriva om det förflutna, om oron för nuet och framtiden och den tomma politiska retoriken om satsningar på landsbygden och att hela Sverige skall leva. Han genomskådar skrammel utan innehåll.
Slutligen, ett credo om poetik:
”Men kan poesi verkligen
förändra någonting ?
Svar: Det förändrade mig.”
bobjelvehammar@opulens.se
