MEDRYCKANDE. “I självbiografin Livet som nu kommer ut på Natur&Kultur lagom till Åsa Mobergs sjuttioårsdag skriver hon, medryckande och insiktsfullt, om sitt liv från uppväxten på Lidingö på 1950-talet fram till 2004 då hon träffade sin nuvarande man, Bror Boije”, skriver Elisabeth Brännström.
Livet av Åsa Moberg
Natur&Kultur (2017)
1964 flyttade den sjuttonåriga konststuderanden Åsa Moberg (1947-) in hos den sexton år äldre fotografen Tor-Ivan Odulf i hans stuga i Vita Bergen. Tor-Ivan hyrde stugan av Christer Strömholm, kontroversiell fotograf och blivande kändis,och stugan skulle även den längre fram bli känd som en av interiörerna i Ulf Lundells debutroman Jack. Förhållandet mellan Åsa Moberg och Tor-Ivan blev långvarigt, det varade fram till Tor-Ivans död 1988, och under tiden hann Åsa Moberg skapa sig ett namn som journalist och författare.
Hon slog igenom 1968 som ung, vänster-radikal journalist i Aftonbladet, hennes krönikor och artiklar låg helt rätt i tiden och hon blev snabbt en av tidningens mest lästa skribenter. Populariteten höll i sig och hon stannade, trots en hel del turbulens, kvar på kulturredaktionen. Åsa Mobergs offentliga liv tog alltså, liksom livet med Tor-Ivan, fart tidigt och karriären har inte mattats av under åren.
I självbiografin Livet som nu kommer ut på Natur&Kultur lagom till Åsa Mobergs sjuttioårsdag skriver hon, medryckande och insiktsfullt, om sitt liv från uppväxten på Lidingö på 1950-talet fram till 2004 då hon träffade sin nuvarande man, Bror Boije. Hon berättar bland annat om sin tidiga status som ungt kvinnligt stjärnskott och det komplicerade förhållandet till både Tor-Ivan och den betydligt äldre chefen för Filminstitutet, Harry Schein.
Boken innehåller en intensiv, underhållande name-dropping som ger liv åt alla minnen från den kulturvärld där Åsa Moberg vistats under större delen av sitt liv. Ett av de mest intressanta inslagen berör motsätttningarna på det mansdominerade Aftonbladet där männen på Centralredaktionen, förutom att hälla i sig kopiösa mängder sprit, verkar ha ägnat en hel del tid åt att försöka djävlas med de kvinnliga kollegorna på kulturredaktionen.
En stor poäng med Livet är Åsa Mobergs stillsamma reflektioner över den tid hon växte upp i. Man får en tydlig bild av det långt ifrån perfekta samhälle som präglade 1960- och 70-talen och det är lätt att göra jämförelser med vår egen samtid. Mycket var annorlunda, men en hel del går också att känna igen, både i positiv och negativ bemärkelse. En välskriven självbiografi, full av insikt, men uppfriskande befriad från sentimentala övertoner.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
