PRISVINNARE. Årets Augustpristagare presenterades igår. Bo Bjelvehammar kommenterar Marit Kaplas Osebol och Patrik Svenssons Ålevangeliet, vinnarna i skön- respektive facklitterära klasserna.
Det kan ses som ett utvidgat litterärt reportage, en gedigen prosalyrisk betraktelse, nästan alla i byn Osebol, en by vid Klarälven i norra Värmland, får komma till tals och berätta om sina liv. Helt följdriktigt hyllas alla 42 vid prisceremonin, de har på ett avgörande sätt bidragit till bokens tillkomst. Alla bor kvar i Osebol, eller har återvänt efter några utflykter bort. Marit Kapla bor inte kvar.
Osebol är en hyllning till människorna på landsbygden, mera kraftfull än inrättningar som glesbygdsverk och landsbygdsdelegationer, det är sant, vi har också en landsbygdsminister. Han heter för närvarande inte Eskil Erlandsson. Som så ofta när det ska tas centrala krafttag inom politiken, så går det långsamt och blir halvdant. Tom retorik. Medan nedmonteringen av landsbygden fortsätter, så fortsätter de centrala överläggningarna, möjligen tillsätts det en ny utredning eller ytterligare en långsamarbetande kommitté.
I Osebol märks inga avvikelser från rikstrenden. Affären är borta, slalombacken är igenväxt och bron över älven stängd. De människor som är kvar arbetar vidare, fortsätter att bygga sina liv, ser bakåt, sällan framåt. Det finns en enkel och självklar livsstil här som är småskalig och förnöjsam. Det räcker ofta med torr ved till spisen, smörstekta kantareller då och då, byta till sig ett stycke vilt eller fälla en skogsfågel. De som bor kvar följer med vad som händer utanför Osebol, alla får komma till tals, Marit Kapla censurerar inte.
Det är en fin berättelse om de vanliga människorna, långt utanför Stockholm. De är väl värda att lyssna på och Marit Kapla är en värdig pristagare.
Boken om ålen var en väntad vinnare, även om jag anser att den mycket väl kunde tävlat i den skönlitterära klassen. Parallellt med ålens vandringar, omgivningar och utvecklingsstadier, berättar Patrik Svensson om sin far och pojken Patrik, som umgås under fiskafänget. Att fånga ål blir ett sätt att umgås, att komma nära varandra och att förstå varandra på ett bättre sätt. Det är inte helt enkelt för pojken eller ungdomen att komma underfund med sin far. Han är liksom ålen svår att förstå sig på, är gåtfull och tar hemligheter med sig i graven. Ålafiskandet är omgivet av ritualer och mönster som är nedärvda och bestämda. De kan inte ifrågasättas och är inte förhandlingsbara. Liksom ålen ger sig ut på långa resor, söker Patrik Svensson sitt Sargassohav.
De existentiella avsnitten om far och son är bokens starkaste, här vimlar det även av symbolik och metaforer in i ålens rike. Vem är det nu som bryr sig om en hal och gåtfull fisk som kan bli lika gammal som en sköldpadda? Ja, det är väl endast några stolta fiskare vid Östersjöns rand, kan tro? Tvärtom, det är massor av människor utanför både Kivik och Åhus som är intresserade. Rättigheterna till boken har sålts till 33 länder. Det betyder att Patrik Svensson kan ta det lugnt med nästa bok.
bobjelvehammar@opulens.se
