ESSÄSERIE. En expert på området, Carsten Palmer Schale, berättar i en essä, som delats upp i sex delar, om den mångsidige författaren Anthony Burgess och dennes omfattande författarskap. Detta är den andra delen.
Väsentliga byggstenar i Burgess litterära katedral
Trots att Burgess redan skrivit två eller (nästan) tre romaner blev hans första utgivna verk trilogin från Malaysia: The Long Day Wanes: A Malayan Trilogy: The Time For A Tiger (1956), The Enemy In the Blanket (1958), Beds in The East (1959). Hans tidigare skrivna verk gavs ut senare. När man läser hans självbiografi, får man klart för sig hur mycket av de absurda händelserna i Trilogin som faktiskt är sanna. Jag tycker också att trilogin är ett av Burgess allra bästa verk. Tyvärr föreligger det ännu inte på svenska.
The Malayan Trilogy är en, åtminstone till stor del, men inte helt, komisk serie av romaner, skrivna under och mot bakgrund av Malaysias 50-talskriser och befrielse från britternas kolonialvälde.
Trilogin utgör en tolkning, om än fiktiv, av effekterna av just dessa förhållanden. Samtidigt är berättelserna både roliga och – ibland – bisarra och tragiska. Triptykens amerikanska titeln tillkom på förslag av Burgess själv. Den är hämtad från Lord Tennyson’s poem ”Ulysses”.
Trilogin är knuten till, eller bottnar i, historieläraren Victor Crabbes (Burgess?) öden och äventyr. Hans problem på jobbet, i äktenskapet och när han helt enkelt försöker göra sin plikt.
Time for a Tiger
Time for a Tiger är, med Jawiskrift på bokens första sida, tillägnad “all my Malayan friends” (“Kepada sahabat-sahabat saya di Tanah Melayu“). Och detta var alltså Burgess allra första publicerade fiktiva verk. Titeln alluderar på en reklamslogan för ölet Tiger, då som nu populärt i Malaysia. Den åtminstone ytliga och mer direkta handlingen är centrerad runt Crabbes växlingsrika liv vid en elitskola för Malaysiahalvöns större grupper (malajer, kineser och tamilska indier).
”The Mansor School”, i Kuala Hantu, har ”The Malay College” i Kuala Kangsar, Perak, som förebild (kort sagt: Burgess första skola).
Victor Crabbe, som både undervisar och bebor Mansor School, försöker bland annat tackla det hot som en ung och radikal kommunist, med sina nattliga indoktrineringsmöten, utgör. Men rektorn, Boothby, negligerar Crabbes varningar.
Nabby Adams, en alkoholiserad polis, som föredrar varmt öl (“he could not abide it cold”), övertalar Crabbe att köpa en bil, som egentligen skall tjäna Adams själv.” This is despite the fact that Crabbe will not drive because of a traumatic car accident in which his first wife died, and he was the driver”.
Crabbes äktenskap med den blonda Fenella fungerar illa, vilket bland annat resulterar i att Crabbe har en utomäktenskaplig affär med en malajisk änka, som arbetar på en nattklubb. En yngre polis, som arbetar under ovan nämnde Adams, Alladad Khan, (som är olyckligt kär i Fenella) blir sällskapets chaufför. Ibrahim bin Mohamed Salleh, en homosexuell, ehuru gift, kock, arbetar åt makarna Crabbe, men har svårigheter med den fru han tvingats gifta sig med, och flytt från, varför inte heller han är ”i form”.
Dramats trådar samlas när Alladad Khan kör Crabbe, Fenella och Adams till en näraliggande by, längs en rutt där kinesiska terrorister kanske ligger i bakhåll. Beroende på oförutsägbara omständigheter, återvänder de sent till skolan, och en oväntad kedja av händelser följer, som förvandlar alla inblandades liv. Ja, redan här vet en som läst några böcker av Burgess, och i synnerhet hans Confessions, att han själv, liksom flera av hans övriga verk, är närvarande
The Enemy in the Blanket
Titeln är en bokstavlig översättning av det malajiska uttrycket “musuh dalam selimut“, som betyder att bli förrådd av en intim partner (ungefär, men inte exakt, detsamma som engelskans “sleeping with the Enemy”), vilket här anspelar både på äktenskapliga besvär och mer reella förräderier. Romanen fortsätter att spegla Crabbes öden. Han blir rektor för en påhittad skola i sultanatet Dahaga (som betyder ”törst” på malajiska och avser att anspela på Kelantan) under den tid Malaysia blir, åtminstone mer eller mindre, självständigt.
Burgess var missnöjd med omslaget till denna bok, i 1958 års Heinemann-upplaga. Detta omslag visar en sikh som arbetar som riksha-dragare, något som var helt okänt såväl i Malaysia som på annat håll.
Burgess skrev sålunda (i Little Wilson and Big God): “The design on [the] dust-jacket showed a Sikh pulling a white man and woman in a jinrickshaw. I, who had always looked up to publishers, was discovering that they could be as inept as authors. The reviewers would blame me, not the cover-designer, for that blatant display of ignorance.”
Beds in the East
Titeln är hämtad från ett uttalande av Markus Antonius i William Shakespeares Antony and Cleopatra: “The beds i’ the east are soft; and thanks to you,/That call’d me timelier than my purpose hither;/For I have gain’d by ‘t.”
Trilogin blev mycket väl mottagen av kritiker och läsare. För övrigt bör här nämnas, att detta gedigna förstlingsverk av Burgess kan läsas mot fonden av det som redan i England skrivits om Malaysia – främst av W Somerset Maugham och Joseph Conrad, två författare som Burgess hade ett ambivalent förhållande till.
A Clockwork Orange
A Clockwork Orange (1962) fick på svenska titeln En apelsin med urverk, i översättning Caj Lundgren, och utkom på Wahlström & Widstrand, 1972.
A Clockwork Orange är ju en av de böcker av Burgess man helt enkelt inte kommer ifrån. Det beror dels på boken (som är stark), dels på Stanley Kubricks filmatisering av densamma (som delvis är en förvanskning) och dels på Burgess kritik av Kubrick.
Burgess berättar historien om Alexander DeLarge, en tonåring i ett dystopiskt Storbritannien, som lever rövare under nätterna och utför allsköns övervåld mot sina medmänniskor. Till slut blir han dock förrådd av sina kumpaner och hamnar i polisens och Statens klor.
Alex döms till 14 års fängelse för mord men släpps två år senare efter att ha genomgått en ny vetenskaplig beteendebehandling – en sorts betingning – som inom loppet av två veckor får honom att bli kraftigt illamående bara av tanken på våld eller sex. Alex är så i slutet av boken reducerad till en för sin omgivning helt ofarlig person, oförmögen att välja att göra onda gärningar, om än han som i grunden ond skulle vilja, men därigenom är han också reducerad som människa. I den amerikanska versionen, alltså. Utan kapitel 21.
Romanen, vars handling utspelar sig i det framtida (1995), mörka och av rysk kultur influerade England, är skriven i form av en förstapersonsberättelse berättad på ett ofta förskönande eller insmickrande sätt av Alex, en ung (15 år) man med sociopatiska böjelser för överdrivet, omotiverat personvåld, sexualbrottslighet, spetsade mjölkdrinkar — och klassisk musik (inte minst Beethoven).
Burgess bad helt enkelt världen att glömma A Clockwork Orange
Burgess började skriva romanen 1961. Efter att ha återvänt till England efter sina år i Malaysia och Brunei tyckte han sig se att landet hade förändrats genom framväxten av en ny ungdomskultur präglad av popmusik, droger och omotiverat våld. Han inspirerades även av dystopiska författare såsom Orwell, Zamjatin och Huxley. Den fria viljan utgör i mycket bokens fixpunkt.
Till romanen uppfann Burgess ett påhittat slangspråk, nadsat, influerat av ryska och med inslag av bland annat romani, cockney och malajiska. Syftet var att ge framtidsskildringen en tidlös karaktär. Många utgåvor har en förklarande ordlista, trots att Burgess själv motsatte sig detta.
Burgess hävdade att titeln på romanen anspelar på en cockneyfras, “as queer as a clockwork orange”, som han hört i sin ungdom och fastnat för. (Att man är korkad eller utflippad, alltså).
Vid sin utgivning 1962 fick romanen ett blandat mottagande. De flesta brittiska kritiker berömde den språkliga uppfinningsrikedomen, men gillade inte det våldsamma innehållet. Burgess hyllades däremot av författarkollegor som Kingsley Amis och Roald Dahl och i USA fick romanen ett mer positivt mottagande. Någon publikframgång blev dock inte romanen till en början, men delvis beroende på Stanley Kubricks filmatisering växte dess rykte och popularitet efterhand.
A Clockwork Orange betraktas – numera – som ett av 1900-talets litterära mästerverk som fortsätter att hitta nya generationer av läsare. Men man glömmer oftast bort kapitel 21. Som Kubrick på eget bevåg strök.
Den övervägande tolkningen är att Alex förkroppsligar synden: Oavsett vad som händer med honom under hans “behandling” är Alexs vilja så bunden till våld att ingen statligt sanktionerad kraft skulle kunna förändra honom.
Det var också så här den första amerikanska utgåvan, publicerad 1962, slutade. På den tiden bestämde de amerikanska redaktörerna att det var bäst att utelämna det tjugoförsta kapitlet, där Alex växer upp och drömmer om att bosätta sig och ha en familj – med andra ord utvecklar en preferens för det högre moraliska valet. Enligt Burgess trodde de amerikanska redaktörerna att detta slut var “intetsägande och att det visade en pelagiansk ovillighet att acceptera att en människa kunde vara en modell av oåterkalleligt ont”. Det var filmen som populariserade Alexs slutliga, sarkastiska ord: “Jag var botad okej.”
Femton år efter den första utgåvan skrev Burgess ett tillägg med titeln A Clockwork Orange Restucked. Burgess bad helt enkelt världen att glömma A Clockwork Orange, eftersom dess populariserade version porträtterade mänskligheten som moraliskt bakbunden. Här skriver han bland annat:
”Per definition är en människa utrustad med fri vilja. Han kan använda denna för att välja mellan gott och ont. Om han bara kan utföra gott eller bara utföra det onda, så är han en ”clockwork orange”. Det är lika omänskligt att vara helt god som att vara helt ond. Det viktiga är att göra moraliska val. Det onda måste existera tillsammans med det goda för att ett moraliskt val skall kunna komma till stånd. Men det här är inte vad tv-nyheterna handlar om. Tyvärr finns det så mycket arvsynd i oss alla, att vi tycker att det onda är ganska attraktivt. Att förstöra är lättare och mer spektakulärt än att skapa.”
I själva verket såg emellertid Burgess staten som ondare än Alex. I kapitel 21 utvecklas också Alex till en välanpassad medborgare som dessutom blir framgångsrik musiker. Poängen i A Clockwork Orange – som i så många av Burgess verk – är definitivt etisk.
info@opulens.se
