LYRIK. ”Dikterna uttrycker ilska och något oförsonligt. Men jag ser inget som motiverar att höja henne till skyarna på det vis som recensenter i Danmark har gjort,” skriver Lis Lovén som läst den danska poeten Amina Elmis debutbok ”Barbar”.
Barbar [Tystnadens objekt] av Amina Elmi
Översättning: Burcu Sahin
Albert Bonniers förlag
Den unga poeten Amina Elmis debutdiktsamling ” Barbar [Tystnadens objekt]” har gjort succé i hennes hemland Danmark, hyllats av kritiker, prisbelönats och fått en stor läsekrets.
Under läsningen av boken, i svensk översättning av Burcu Sahin, framstår det emellertid i mina ögon som att Elmi inte har några stilistiska intentioner. Möjligtvis är det så att Amina Elmi har något estetiskt anspråk jag inte riktigt kan relatera till.
I äldre diktning fanns ett absolut skönhetskrav, men det är förstås något som förändrats över tid. Modernismen förvandlade skönhetsbegreppet, och postmodernismen medförde ytterligare en förändring. Det är framför allt ett slags kamp som Amina Elmi ger uttryck för. De estetiska stilgreppen får därför komma i andra hand.
Men Elmi är ung och ännu inte helt färdig som poet, tycks det mig. Ja, dikterna uttrycker ilska och något oförsonligt. Men jag ser inget som motiverar att höja henne till skyarna på det vis som recensenter i Danmark har gjort. Hennes dikter framstår som alltför ofärdiga för att kallas enastående.
Fast det finns en dikt som får mig att tänka att Elmi har en viktig utgångspunkt för sitt skrivande. Den lyder:
identitet är en myt
vi har inga namn, inga röster, inga liv
som inte avspeglar varandra
jag sträcker mig mot dig jag skäller ut
Och då måste jag revidera en del av vad jag tänkt tidigare. Jag hittar här en ny ingång till hennes poesi. Dessa rader är centrala för vår samtid. De står för något mer än ungdomlig ilska. De rör vid varje människas inre ensamhet. Och där finns en utgångspunkt för ett litterärt sökande efter giltiga svar.
Främlingskapet ligger i samtidens kris och kaos. Rättare sagt står det att finna i alla historiska kriser. Det handlar också om individens evinnerliga sökande efter sin roll och plats. Svårigheten blir bara att finna sin genuina, unika röst i mängden. Det sökandet gäller oss alla.