TEXTSAMLING. “Bolin är den sorts alltmer sällsynta mediepersonlighet som har en kombination av jovialisk knarrighet men ändå kritisk udd och blick.” Jesper Nordström har läst en ny bok av journalisten Gunnar Bolin.
Bibliotekarien i Magdeburg och andra berättelser ur ett radioliv
Av Gunnar Bolin
Albert Bonniers förlag
I sina dagböcker kallade riks-surisen Lars Norén Gunnar Bolin för “P1:s knarrigaste soffa”. Bolin redogör för hur han får detta meddelande på en långpromenad utmed Södermalms pampigaste gata och häver upp ett skratt. Det tyder väl på att han fann det träffande, och så gör även jag, i positiv mening. Bolin är den sorts alltmer sällsynta mediepersonlighet som har en kombination av jovialisk knarrighet men ändå kritisk udd och blick, det vill säga inte den sorts tevesoffsjournalist som diplomatiskt intresserar sig för allt och inget.
Det här är mycket bra läsning rakt av sagt. Liksom Staffan Heimersson – en av våra andra stora korrespondenter – har han förmågan att hitta det lilla och sen dra stora växlar på det, låta det växa till något mer rundmålande. Som den geniala iakttagelsen när han tar begreppet “terroir” ur vinvärlden och utökar det till mat: att den bästa matupplevelsen är när det smakar som regionen på ett djupare plan. En pasta bolognese utan vitlök i Bologna, för här odlas av tradition ingen vitlök. Följt av resonemanget, den öppna frågan om vi verkligen vill äta perfekt sushi i Italien eller en carbonara i Tokyo?
Denna sorts lite gammaldags eleganta krönikor är ena delen av hans oeuvre, det andra är ju de mer bekant politiskt seriösa, med fokus på Tyskland. Det är bara att applådera hans initiala attityd att vilja gå emot våra fördomar om Tyskland och fokusera på det som inte är en nidbild, kort sagt det Tyskland som inte består av “kontrollmaniska ingenjörssjälar och paragrafryttare”.
I sin gärning som politisk kommentator märker man att han hela tiden vill ha gatuperspektivet, snacket på stan och är sannerligen ingen som bara sitter på åhörarplats i de politiska finrummen.
Så var det då slutligen det här med hans sportjournalistik och anledningen till att jag uppskattar den är väl delvis för att jag själv är en sportanalfabetisk soffpotatis. På samma sätt som att det inte verkar finnas en enda dokumentär som BBC gjort vilken inte är intressant så har Gunnar Bolin förmågan att hitta det annorlunda perspektivet och vinkeln som inte bara är de gängse klyschorna staplade på varandra.
Så det är bara att kort och gott och avrundningsvis rekommendera denna textsamling av vad jag anser vara en av Sveriges främsta journalister.
jesper.nordstrom@opulens.se
