Allt är förtingligat, allt är en yta

PROSA. Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson äger inte den friskhet och charm som gjorde Tripprapporter intressant. Det är en välskriven och snygg roman men den kommer inte att finnas kvar i mig särskilt länge, skriver Carolina Thelin.

Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson 
Norstedts

I min bokklubb läser vi klassiker och just nu är det “gubblitteratur” som gäller. Jag segar mig igenom På drift (som i översättningen från  originalmanuset, heter På väg – Originalversionen). En paradox kan tyckas men den fartfyllda romanen, fullsmockad av snabba bilfärder, vilda fester, droger och knull gör mig helt blasé. Tone Schunnessons debut Tripprapporter kan till viss del beskrivas som 2010-talets motsvarighet. Schunnessons hjältinna är liksom Kerouacs hjälte på väg i både fysisk och psykisk bemärkelse. Erfarenheten är allt som räknas och det spelar ingen roll om den förgör dig. Två generationsromaner från olika epoker men Tripprapporter är definitivt mer min piece of cake.

I Schunnessons nya roman Dagarna, dagarna, dagarna är jaget en bedagad föredetting. Bibbs är en barnlös snart trettionioåring som har levt livets glada dagar som bloggare, programledare och influencer. När MTV var the shit och bloggen var ny var hon där. Hon har tanklöst spenderat sina pengar som om det inte funnits någon morgondag men nu, när storhetstiden är över, finns det ingen kosing kvar. Det ordnar sig väl ljuger Bibbs inför sig själv och säger till sin man Baby att hon har pengar på sparkontot. Om man upprepar lögnen tillräckligt många gånger förvandlas den till sanning.