HISTORIA. Jesper Nordström botaniserar bland gamla tyska vykort och ger oss historiska inblickar. Veckans vykort handlar om hur nazisterna kapade “internationella frimärksdagen” och gjorde den till “frimärkets dag” i Tredje riket.
När det gäller vykort från Tyskland, ja trycksaker över huvud taget så har vi såklart en elefant i rummet vi måste prata om. Nämligen det som kom från tryckpressarna 1933 till 1945. Mycket av det som producerades var så där lite överidylliskt kletigt i stil med bilderna i Jehovas Vittnens “Vakttornet”. Eller såklart dystert militäriskt krigiskt.
Nazisterna hade också en tendens att kapa företeelser och vrida till det för sina egna mörka syften. Som ”internationella frimärksdagen” som lanserats i Österrike efter en idé av den tyske filantropen och filatelisten Hans von Rudolphi.
Just frimärkssamlande skulle enligt honom vara en väg till internationalism, brobyggande, fredsskapande i enlighet med hur resonemangen brukar gå kring internationella idrottsbegivenheter.
Tanken var väl att just skapa internationella kontakter kring ett intresse och att ju fler internationella kontakter som knöts desto mindre tendens till konflikter borde det bli.
Alltså något helt annat än nazismens ideologiska kärna får man allt säga.
Det sorgliga är att Tredje riket nådde så djupt in i bredare folklager och så fick förankring långt ner i åldrarna. Jag har en bild av att frimärkssamlande liksom att vara med i schackklubben var något främst för de lite mer känsliga och lillgamla pojkar som inte spelade fotboll.
Så osmakligt då att även detta skulle bli ideologiskt nersmutsat och bli en chauvinistisk manifestation tvärtemot den fredsbevarande ursprungliga tanken om öppenhet och fredsbevarande.
jesper.nordstrom@opulens.se
