HISTORIA. Jesper Nordström botaniserar bland gamla tyska vykort och ger oss historiska inblickar. Dagens vykort kommer från Düsseldorf och postades 1954.
“Tidigt tyskt 50-tal: Halva hus, nakna brandväggar och vardagsrum med glaciärsprickor från stucktaken till parkettgolven. På vinden tvångsinhysta östflyktingar som talade en annan tyska. Lukten av bonvax i trapphusen och kroken med tidningspapper på toaletten. Hysteriska utbrott bakom lykta dörrar, rådlösa gamla och faderslösa barn vars mödrar prostituerade sig på barer och framför skyltfönster. Halvtrasiga affärsgator där ljusen tänts och varulagren fylldes på medan män med stumpar till ben fastsurrade på hemgjorda rullbrädor kryssade sig fram med en näve vykort uppsträckt mot de förbipasserande, ’Hjälp en krigsskadad’“.
Så beskrev Synnöve Clason sin bild av efterkrigstidens Tyskland.
En mer naiv oskyldig bild ges på vykortet här över Königsallé i Düsseldorf.
“Kära Sture. Idag har jag besökt en automobilfabrik och varit i Hagen som ligger en bra bit från Düsseldorf. I kväll är jag bjuden till ett nygift par där jag skall äta Abendbrot”
Vilken automobilfabrik det är vet vi inte, men det skulle mycket väl kunna vara DKW som efter att stora delar av fabriken lidit av tvångsinlösen av Östtyskland startade upp i Ruhrområdet. Vi ser en av deras modeller vid bron på vykortet.
Men tillbaka till vykortstexten som utstrålar en viss ömsint idyll och tillförsikt.
Ett ungt par som vågat ta steget till giftermål och bjuder in till vad som egentligen översätts till supé.
Men den bokstavliga översättningen “aftonbröd” är så mycket mer passande ett ord med närmast arkaisk biblisk klang som tecknar en scen där enda vägen är fram.
Kortet är daterat 1954 och ligger då så att säga inklämt mellan två händelser med intern koppling. 1953 dog Stalin och i det tumult som uppstod, och den förhoppning om en viss uppmjukning av den sovjetiska politiken som fanns, så 1955 lyckades förbundskansler Konrad Adenauer förhandla fram frisläppandet av de sista cirka femtontusen tyska krigsfångar som fortfarande satt i Sovjetunionen.
För det unga paret kanske det innebar ett återseende med en förlorad far.
Oavsett om man vet allt detta bakom eller inte utstrålar vykortet den försiktiga stolthet som finns även på de där lite sorglustiga vykorten från Sveriges alla idrottshallar och stadshotell som man tyckte var värda att fotografera. Det är därför det här vykortet är min favorit i samlingen trots att det måste sägas vara det fulaste.
jesper.nordstrom@opulens.se
