Tyska vykort: Böttcherstraße i Bremen

HISTORIA. Jesper Nordström botaniserar bland gamla tyska vykort och ger oss historiska inblickar. Veckans vykort handlar om Böttcherstraße i Bremen.

Böttcherstraße i Bremen är ett “gefundenes fressen” för den som intresserar sig för nationalsocialismens mer esoteriska och konstideologiska aspekter. Kulturjournalisten Arne Ruth har visat att expressionismen och andra modernistiska konstriktningar inte alltid var illa sedda av Hitler. När måleriet uttryckte muskler, kamp eller fara togs verket väl emot även om det ingick i en annars ogillad ism.

Som i portalen in till gatan – högst upp till vänster på kortet –  som närmast numera är ett privatägt slutet rum, ägt av ett investmentbolag. Fast att stänga av gatan hade antagligen skapat protester ty det är verkligen ett utomhusmuseum för tegelexpressionism och frågan är om inte just den byggnadsstilen föll tredje rikets makthavare på läppen med sin balans av modernitet, hantverkstradition, småskalighet och viss mörk jordighet.

Tidigare i vår ställde konceptkonstnären Ann Böttcher ut på Malmö konsthall och visade där hur granen använts i tysk propaganda, som ett exempel på nationella dygder. Tyst, dyster, fast och inte “fjollig”.

Så framstår då Böttcherstraße som den nordtyska byggnadstradition som liksom granen visar på landets robusta kraft och tradition.

Stora delar av gatan projekterades av kaffekungen Ludwig Roselius som inte nog med att han var nazist även gav världen hemskheten koffeinfritt kaffe.

Bland de mer bisarra inslagen på gatan finns Haus Atlantis och ja, det är faktisk just det mytologiska landet, ön som syftas på. Detta var en institution som vigdes åt studier av mytologin och allt inspirerades av rasisten och pseudovetenskaparen Herman Wirth som såklart hävdade att Atlantis sjunkit i Nordsjön och beboddes av germaner.

På bilden här tror jag männen med sammetskavaj och stor blaffig fluga tar ganska lätt på gatans snåriga dunkla förflutna rent ideologiskt. Som turistmål kom gatan i ropet på 70-talet när det skulle vara brunmurr, källarvalv och småskaligt intimt. Tänk bara på hur alla Sveriges “rådhuskällare” fick ett uppsving när höjden av festmat var räkcocktail, entrecote med bearnaise och crêpes suzette.