NY PODD. I ett nytt avsnitt av poddcasten Dinter utan filter samtalar Richard Dinter med författaren Steve Sem-Sandberg om språk, skrivande och suggestionskraft.
“Det är någonting med Steve Sem-Sandbergs prosa, att den lyckas lysa upp de mörka platserna så att det går att vara där.” Så säger Richard Dinter i det senaste avsnittet av podcasten Dinter utan filter. Den hyllade romanen W handlar om mannen som i ett anfall av svartsjuka mördar kvinnan han älskar. Där tecknar författaren ett porträtt av en djupt splittrad människa, som bär på en aggression som kriget lyft fram ur honom.
– Det är omöjligt, åtminstone för mig, att skriva utan empati. Man måste inte älska den man skriver, men man måste förstå honom på ett djupare sätt och se hur olika delar av honom kolliderar med varandra, säger Sem-Sandberg i podden.
Han understryker vikten av flow och suggestionskraft – särskilt när man, som han, skriver böcker om tunga ämnen.
– Det där med närvaro är jätteviktigt för mig, att skriva sig så långt in i texten så långt det bara går. Och att man visualiserar på ett sådant sätt att läsaren själv befinner sig i den värld man upprättar.
Är skrivandet ett tekniskt arbete? För honom delvis, menar Sem-Sandberg. Inte i den meningen att han arbetar med verktyg, men i den mening att han är mycket mån om att läsaren ska sugas fast i scenerna.
– Jag tänker ofta på scenerna som olika scenrum: vad är det första man lägger märke till?
Steve-Sem Sandberg debuterade 1978 och har efter det gett ut en rad kritikerrosade romaner. 2009 tilldelades han Augustpriset för romanen De fattiga i Łódź . Hans senaste roman W blev även den Augustnominerad, liksom till Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges radios romanpris.
I samtalet beskriver han även hur man som författare kan gå in i romanskrivandet så till den grad att romanfigurernas röst tränger sig in i andra sammanhang, som till exempel i sömnen.
– Man måste lära sig att drömma och skriva samtidigt.
Anna Brynhildsen
