FOLKHEMMET. Det har rasat en serie om Stockholmshat i storstadspressen. Tre såna därringa krönikörer har tävlat i att såga nollåttaområdet. Det har varit det vanliga om arrogant skitviktighet och gentrifieringens tendens att låta de dammiga antikvariaten dö hyreshöjningsdöden. Men smörgåstårtan nämndes icke. Smörgåstårta; denna lantligaste otrendigaste rätt som för att alludera på Hamlet mest serveras på tant Ruths 80-års dag och sedan även på hennes begravning. Men den var en Stockholmsinnovation från början och så trendarroganta äro stockholmarne att de försmår även sina egna barn.
Hans Rosling drev tesen att tvättmaskinen var vår tids viktigaste uppfinning då den frigjorde tid för kvinnor att ta en hermodskurs i stenografi här, en administrationskurs där. Men när dessa sedan som nyanställda kontorister lämnat byk och kok bakom sig, var skulle de då äta lunch? Inte ville de inmundiga ett stabbigt isterband på ett pilsnerpang så de gamla kristallkronekonditorierna började servera ett nytt slags… matbakelse. En lättlunch för den kontorsarbetande framväxande medelklassen. Den tidens “latte och levain” och ensamma kvinnor på konditori var ju inte socialt stigmatiserande.
Så smörgåstårta, du urbana Stockholmskreation som dina föräldrar förskjutit ut i landsortens bedagade kyldiskar, du har min fulla sympati. Ack smörgåstårta, du missförstådda barn av en tid när vi tog språnget från Lortsverige in i det fräscha kaloriräknande Folkhemmet.
Jesper Nordström
