SAMHÄLLSKRITIK. Naomi Kleins I Lågor beskriver en värld av akuta klimatförändringar och handlingsförlamade politiker – men ger också hopp om en bättre värld. Mats Kejonen har läst den.
I lågor. Ett brandtal till världen för en Green New Deal av Naomi Klein
Översättare: Fredrika Spindler
Ordfront
Om utsläpp av koldioxid för oss närmare vår gemensamma död, varför investerar då Kanada i nya oljeanläggningar? Om klimathotet är det största hotet mot mänskligheten, varför toppar det inte varje nyhetssändning och varje löpsedel fram tills hotet är avvärjt? Hur hänger rasism och miljöförstöring ihop? Och finns det något hopp? Dessa är några av de frågor som författaren och samhällsdebattören Naomi Klein försöker besvara i sin bok I Lågor som nu har kommit ut på svenska.
Journalisten och författaren Naomi Klein har lyckats hålla sig ständigt aktuell under de senaste två decennierna med böcker som No Logo (1999), Chockdoktrinen (2007) och filmen The Take (2007). För sex år sedan kom hennes Det här förändrar Allt, en djupdyking i den psykologi omgärdar klimatförändringarna och till synes likgiltiga politiker. Samt möjliga strategier för att bemöta detta. Det här förändrar Allt är en bok som format en hel generation av klimataktivister från USA och länderna i Afrika ända till Sverige. Det är ingen slump att Naomi Klein var en, av mycket få, som världens mest kända klimataktivist Greta Thunberg stämt träff med under sin vistelse i New York. Själva namnet för Kleins nya bok är hämtat från Greta Thunbergs berömda uttalande “the house is on fire”; huset står i lågor.
Det som gör Naomi Kleins författarskap unikt är att hon alltid har lyckas skriva om synbart stela ämnen på ett begripligt och djupt engagerande sätt. Det är inte vilken författare som helst som kan skriva en 900-sidors telgelsten om nyliberal ekonomi (Chockdoktrinen) på ett sätt som håller läsaren klistrad från pärm till pärm. I Lågor är inget undantag.
Klein berättar om ett tusental high school-studenter i San Fransisco som lider av astma på grund av giftiga industrier i sitt bostadsområde. Och hur dessa sedan straffas dubbelt av storutsläpparna under de klimat-förstärkta skogsbränderna i samma område. Dagens unga är den första generationen som inte längre behöver tala om klimathotet som en avlägsen dystopi – de kan bevittna den med egna ögon. Naomi Klein rapporterar från USA:s största konferens för klimatförnekare (finansierat av landets oljeindustri). Och hon berättar i förstaperson om sina intryck av samhället Plauqumines Parish i Lousiana när fartyget BP Deepwater Horizon förliste och spillde ut 168 mlijoner gallons råolja över stranden. Om yrkesfiskarna som arbetat i området i generationer men som numera måste se sig om efter ett nytt jobb. Eller flytta med hela sin familj. Men hon skriver också om hopp. Hon skriver om en gryende insikt och ett gryende hopp om förändring som tänts. Ett helt kapitel handlar om Greta Thunberg och den rörelse av unga klimatstrejkare hon givit upphov till.
Sista delen i Kleins bok handlar om ett “New Green Deal”; en parafras till Franklin D Roosevelts berömda reformpaket för att tackla den ekonomiska krisen under under tjugotalet. Idén lånar Klein från den grupp studenter som 2018 ockuperade den politikern Nancy Pelosis kontor i Washington D.C. med krav på en ny grön giv. Andra som låtit sig inspireras av de unga ockupanterna är den amerikanska kongressledamoten Alexandra Ocasio-Cortez (också en av de Greta Thunberg träffade) och den 78-åriga politikern Bernie Sanders som i skrivande stund tävlar om att bli Demokraternas presidentkandidat.
Till skillnad från Naomi Kleins tidigare tegelstenar är I Lågor på nätta 300 sidor, tryckt i ett ganska stort format. Vissa av texterna har tidigare publicerats i form av krönikor och essäer i amerikansk media. Vi har bara ett fåtal år på oss att vända utvecklingen innan det är för sent. Det märks att Naomi Klein velat ge ut denna bok snabbt. Den är till för att användas i den samtida debatten.
I Lågor är en viktig bok men också en spännande och underhållande bok som griper tag i dig från sida ett till slutet. Jag rekommenderar alla som är det minsta intresserade av klimatet och vår gemensamma framtid att läsa den. Och att använda den.