I FOKUS. Fem korta, aktuella kulturtips från Opulens kritiker. Under titlarna hittas länkar till recensionerna i sin helhet.
1. TV-SERIE
Amelia – Genom krig och kärlek av Eduard Cortés
Recension av Christoffer Andersson
SVT Play
Sverigeaktuell dramatisering av Julia Navarros succéroman om den unga Amelia som blir spion under åren före andra världskriget. Överklasstjejen Amelia Garayoas (Irene Escolar) faller platt på golvet när hon rycks med i spanska revolutionen och förälskar sig i den ödmjukt karismatiska Pierre Comte (Oriol Pia). En gripande berättelse om kollisionen mellan familjen och samhället, det lilla och det stora, helheten och delen. Man har lyckats sätta frihetens och jämlikhetens lockande kraft på bild och det finns all anledning att fortsätta följa Amelias och Pierres äventyr genom Europa.
2. PROSA
Kyss Karlsson i nacken av Karin Brunk Holmqvist
Recension av Bo Bjelvehammar
Bokfabriken
Nittonde boken av Karin Brunk Holmqvist, vinnare av årets Piratenpris. Som brukligt handlar det om österlen. En roman om några smått excentriska individer som i en liten husklunga längs en väg, som inte är allmän, utan sköts av en vägförening. Det är vid möten med denna som underhåll och framtida planer slås fast. Och även olika uppfattningar kommer upp på bordet.
Det blir dock vägfrågan som svetsar samman personerna i gruppen. De vill inte veta av någon förändring, särskilt som de inte blir informerade. Kommunens tjänstemän kommer med sin torra regelbok, men människorna här låter sig inte övertygas. Det uppstår plötsligt goda samtal mellan dem och de blir inte så retsamma mot varandra.
Karin Brunk Holmqvist är mästerlig på att skapa ett universum i det lilla, att tända provinsens ljus i Vitaby, att se det enkla i det sammansatta, att locka fram människors styrkor och låta svagheterna vissna.
3. SERIEKONST
Berserk av Kentaro Miura
Essä av Pål Eggert
Med anledning av serieskaparen Kentaro Miuras hädangång i maj 2021 skriver Pål Eggert om hans oavslutade manga Berserk, påbörjat 1989. Huvudpersonen Gutsy, den svarta svärdsmannen, jagar demoniska varelser som infiltrerat samhället och under nätterna hemsöks han av andar som besätter exempelvis skeletten på ett slagfält och försöker döda honom. Gutsy rör sig genom en senmedeltida värld av europeiskt snitt, har ett jättelikt svärd och åtföljs av en liten älva som i mångt och mycket är hans motsats. Gutsy själv framstår i seriens begynnelse som ganska osympatisk och bryr sig inte om så mycket annat än att få hämnas. Som läsare svävar man i okunskap om vad som driver honom i sitt något monomana sökande efter revansch.
En på många sätt extrem serie, men inte utan ljusglimtar. Det finns inga skäl att inte läsa detta mästerverk.
4. FILM
Supernova av Harry MacQueen
Recension av Björn Berglund/TT
Stillsamt drama om ett par (Colin Firth och Stanley Tucci) som åker på en bilsemester innan en av dem försvinner in i demensens dimmor. De skämtar och smågrälar sig igenom det vackert filmade och symboliskt höstfärgade landskapet. Samtidigt rycker avgrunden obönhörligt närmare. Resan blir till ett nostalgiskt och vemodigt bokslut över deras liv tillsammans. Inte en film om demens så mycket som en berättelse om att försöka ta farväl av någon man älskar. Och som sådan är den en snyftfest som ibland gränsar åt det tillrättalagda och banala, men som har tillräckligt med humor och välskrivna repliker för att historien ska bli berörande och charmig ändå.
Med skådespelare som Tucci och Firth – den senare har något slags svart bälte i att visa smärta och tillbakahållna känslor med små medel – går det inte heller att misslyckas, menar Björn Berglund.
5. MUSIK
Allegro für Klavier – Robert Schumann, m.fl., Seung-Yeun Huh, Solo Musica 2021
Recension av Björn Gustavsson
Pianisten Seung-Yehun Huh, från Korea, har sedan länge intresserat sig för tysk romantik, och på sin senaste skiva djupdyker hon i Robert Schumanns musikaliska universum. Tolkningarna är utmärkta snarare än hänförande; bäst är hon i den omfångsrika ”Fantasie C-Dir” opus 17. Känslostarkt målar hon den färgrika spretigheten i första satsen, väl följande angivelsen: ”Dueschaus phantastisch und leidenschaftlich vorzutragen”.Bachs viola da gamba-sonater fungerar som rena meditationspasset.
Att få sjunka ner i denna långsamt framskridande musik – framförd med sådan finess som på denna cd Sonatas for viola da gamba and harpsichord, med Robert Smith och Francesco Corti – är en ynnest. Men det starkaste spåret är gamba-spelaren Robert Smiths egen komposition, ”Dido’s torment”: intensiv, gränsöverskridande musik som utifrån djupaste respekt för barockgenren hänfört driver i riktning rockmusik.
