Japanska datorspel där du själv har huvudrollen

FILMISKT. Mats Barrdunge ger en introduktion till RPG-genren i datorspelens värld. Det handlar om rollspel som ligger nära filmens berättarteknik.

Japanska dataspel har en stark ställning inom genren RPG (role-playing game/rollspel), vilket är berättelsestyrda spel med karaktärer som utvecklar färdigheter och uppgraderar sin utrustning efter avklarade uppgifter. Oftast följer man sin karaktär i tredje person, i helfigur bakifrån, till skillnad från ett förstapersons skjutspel där man bara ser en gevärspipa eller något dylikt, men inte sig själv.

Av egna sonderingar bland bekanta som är helt oinvigda i dataspelsvärlden, verkar deras bild av vara just förstapersons skjutspel som spelas online. Men detta är något av en missuppfattning.

Själv karakteriserar jag mig som en offlinegubbe som gillar RPG-spel eftersom dessa spel är de som mest efterliknar filmens berättande och dramaturgi. Visst finns det svåra moment i RPG-spel men om man tar sig förbi alla sådana hinder blir spelet mer som att följa ett dramatiskt förlopp i en actionfilm där du själv spelar huvudrollen. Jag skulle vilja påstå att det är RPG-spelen som driver spelutvecklingen framåt. Miljöerna, karaktärerna och föremålen utmärks av en allt större detaljskärpa. Ljussättningen, bilddjupet och animationerna blir alltmer realistiska.

RPG-spelen är de konstnärligt mest utvecklade spelen och integrerar flera olika konstformer som film, musik, litteratur, men berör även ämnen som filosofi, historia, mytologi, moral och politik. Men termen RPG-spel kan vara på upphällning och förkortas allt oftare med ”action rollspel” som en motsats till ”first person shooter”-spel, även om dessa gränser inte är alldeles klara.

Final Fantasy (Square/ Square Enix) är en lång serie av RPG-spel som utvecklats i över trettio år på olika plattformar och 2020 kom en remake av Final Fantasy 7 som blev en stor succé och fick många utmärkelser. Det är ett färgsprakande, fartfyllt och explosivt RPG-spel, där du ska rädda planeten som medlem av den ekoterroristiska gruppen Avalanche. Du strider mot energiföretaget Shinra i den fiktiva staden Midgar och deras utvinning av det flytande ämnet Mako som driver stadens reaktorer.

Mako består av livsenergi från döda själars minnen och Avalanches mål är att frigöra denna livsenergi genom att förstöra Shinras reaktorer. Grafiken är förhållandevis enkel men spelet är genomarbetat ner till minsta detalj vilket skapar en helhetsupplevelse av berättelse, karaktärer, repliker och utmanande fighter. Spelet riktar sig främst till ungdomar men här får alla generationer utrymme till exempel i form av barnens lekar och de äldres visdomar.

Spelet gestaltar ett starkt övervakat och inhägnat samhälle på randen till undergång men samtidigt finns det mycket livsglädje, samhällelig samarbetsvilja och ett starkt hopp om överlevnad. Dock är det fighterna som gör detta spel så speciellt. Som i så många andra japanska datorspel utförs fighterna i en närstrid, med pareringar, blockeringar och snabba attacker, men i Final Fantasy 7 remake måste man också kvickt växla mellan olika karaktärer i slagsituationerna.

Du kämpar nästan aldrig ensam utan i en grupp med två, tre och ibland fyra personer. För att lyckas bemästra dina ibland mycket svåra fiender måste du under striden växla mellan de karaktärer du har att tillgå för att använda deras särskilda egenskaper.

Protagonisten heter Cloud Strife, som är en ung, stilig och karg f.d. soldat. Men den starkast lysande stjärnan är den mycket överdimensionerade, dynamiske och impulsive Barret, som förutom att aldrig väja för någon fajt mest ömmar för sin lilla dotter Merlene.

Bredvid dessa kämpar den snygga och blixtsnabba Tifa och den sköna och magiska Aerith, vilket sammantaget skapar en grupp, där medlemmarnas egenskaper kompletterar varandra och där man måste lära sig bemästra samarbetets stridsteknik.

Som i så många RPG-spel har man också att strida mot särskilt starka fiender, så kallade bossar eller monster, vilket är något som japanska datorspel utvecklat till fulländning.

När vi i västerlandet skapar de mest fruktansvärda monster vi kan tänka oss blir det ofta någon avbildning av djävulen. Men japaner som inte har den kristna föreställningsvärlden i bagaget kan hitta på lite vad som helst. En av de svåraste bossarna i spelet är den mobila och flygande stugan, Hell House, som bemästrar flera magiska krafter och titt som tätt öppnar upp en dörr och drar in och dränerar kämparna på deras kraft. En annan är Fat Chocobo, en kycklinggul överviktig fågel, som sitter på sin bak och ibland hoppar upp och sätter sig på en om man inte passar sig. I andra japanska RPG-spel, som i Metal Gear-serien (Konami) och Nier: Automata (Square Enix), finns det också en del märkliga bossar, för att inte tala om det fruktansvärt svåra spelet Bloodborne (From Software), som med Dark Souls-serien anses ha spelvärldens kanske absolut svåraste bossar. Den 25:e denna månad släpper From Software sitt nya spel Elden Ring och veckan innan släpps Horizon Forbidden West (Guerilla Games). Ett annat RPG-spel som spelvärlden har höga förväntningar på i år är God of War Ragnarök (Santa Monica Studio).

Den japanska stridskonsten passar perfekt för dessa spel som utmärker sig genom precision, intensiva dueller och en hög svårhetsgrad.

Bloodborne är uppbyggt kring flera olika miljöer men i centrum tronar den fiktiva stad, Yharnam, där odjur och monster stryker omkring på gatorna i en kyrkogårdsliknande miljö på jakt efter blod. Hela spelet kretsar kring blodet och man anar att konstruktörerna har hämtat sin inspiration från den kristna blodmystiken. Blodet, eller blodekon, är också spelets valuta och dina samlade poäng som bygger upp karaktärens styrka och färdighet, men är också det som dränerar allt liv.

Bloodborne är totalt humorfritt och har på ett skickligt sätt byggt upp en skrämmande och obehaglig miljö där farliga fiender lurar bakom varje hörn, fyllt med obehagliga ljudeffekter och många nyanser av svart. Spelet blir inte lättare av det inte finns några kartor att följa, inga klart uttalade uppgifter utan endast dunkla meddelanden utspridda lite varstans. Det går helt enkelt inte att ta sig igenom detta spel utan att använda sig av andra spelares erfarenheter och en video game walkthrough. Det finns inte en enda lätt motståndare och varje boss är sin egen nervslitande utmaning. Det som attraherar spelare till Bloodborne är att det bygger på mycket precisa rörelser i exakt rätt ögonblick. Det finns inga genvägar utan varje boss måste nedkämpas med precision till sista blodsdroppen, även om de är behäftade med vissa svagheter. Bloodborne är en mardröm men belöningen för att du tar dig igenom detta spel är att du kommer att sova gott.

I detta spel, liksom i flera andra japanska RPG-spel, som exempelvis NieR: Automata (Square Enix), går det fruktansvärt snabbt. Många motståndare besegras endast genom att man intar den rätta positionen, utdelar ett eller flera slag och sedan parerar.

Ett framträdande drag är närkampen och duellerna som hämtat stor inspiration från den japanska stridskonsten med svärdskämpande samurajer. Man måste invänta det rätta ögonblicket för att utdela sina fatala attacker eller göra undanmanövrar när fienden attackerar och sedan kontra med snabba motattacker. Den japanska stridskonsten passar perfekt för dessa spel som utmärker sig genom precision, intensiva dueller och en hög svårhetsgrad.

Final Fantasy VII remake och Bloodborne är på många sätt sina raka motsatser. I Final Fantasy VII kämpar du för ditt samhälles överlevnad mot ett energiföretag som exploaterar mänsklig livsenergi i en sammansvetsad grupp präglad av ett kamratskap och en familjär stämning. Det innehåller så mycket av glädje, mänsklig omtanke och framtidshopp att det är ett spel som får dig att bara må bra.

De snabba förflyttningarna mellan gruppens medlemmar och ett intensivt attackerande med användande av alla deras fysiska och magiska krafter gör fighterna till ett fantastiskt visuellt fyrverkeri. I Bloodborne vandrar du ensam omkring i din egen mardröm i ett ständigt skymningsljus omgiven av endast odjur och fiender. Final Fantasy VII är på inget sätt något lätt spel, men Bloodborne är så otroligt svårt, infernaliskt utformat, kräver en sådan hög precision och en rätt timing att jag tror att det kommer att spelas i minst femtio år till.