NOTERAT. Primo Levis författarskap är bland de främsta som gestaltar Förintelsen. Hans Är detta en människa skildrar det ruggiga genom ett iskallt registrerande språk som får läsaren att tro Levi bara fortsätter sitt yrke som kemist och levererar en kylig labbrapport över Auschwitz.
Men även hans bok Periodiska systemet kan kanske sägas förhålla sig till det industriella folkmordet? Nazismens besatthet av klassificeringar och pseudovetenskap är den perverterade baksidan av det grundämnenas periodiska system. I systugan i Auschwitz fanns 26 stjärnor att märka fångarna med. Ett eget förvridet “periodiskt system” som närmast visade på en perverterad lust till klassificering, ett indelande och helt enkelt onödigt moment i en lägertillvaro där alla ändå var dömda till att dö. En tvångsneuros i det ständiga sorterandet. Och så mitt i allt detta: Mengeles prydliga kryddträdgård utanför hans “mottagning”.
I Primo Levis periodiska system växer dock ogräset och de poetisk-melankoliska individerna som en tyst sturig protest mot det västerländska klassifikatoriska platonska tänkandet, som Theodor Adorno med isande tänkvärd överdrift menade ledde rakt in i gaskamrarna. Gränsgångarnas tysta protest.
Jesper Nordström