TRE BÖCKER. Elisabeth Brännström har läst nya böcker av Gunnar Bolin, Lena Einhorn och Lafcadio Hearn.
Hovjuvelerarens barn av Gunnar Bolin
Albert Bonniers förlag
I en av lådorna i en sekretär i den gamla familjevillan utanför Båstad hittar Gunnar Bolin av en slump en stor samling brev, skrivna av hans familj under den period då Europa genomgick två världskrig.
Gunnar Bolins släkt kan bäst beskrivas som högst kosmopolitisk. På mödernet både österrikare och svensk-ryssar, ättlingar till tsarens hovjuvelerare, och på pappans sida Österrikare från Wien.
I familjeträdet finns bland annat två högt uppsatta österrikiska socialdemokrater som for mycket illa när partiet förbjöds runt tiden för Österrikes anschluss till Nazityskland.
Med breven som utgångspunkt skildrar Gunnar Bolin nu sin familjs fascinerande historia och lyckas också med att väva in ett porträtt av sin österrikiske far och den uppväxtmiljö som lade grunden till hans komplicerade, ofta besvärliga och provocerande personlighet.
En utmärkt julklapp till den som intresserar sig för svensk historia ur ett kosmopolitiskt perspektiv.
Den tunna isen av Lena Einhorn
Norstedts förlag
När Lena Einhorn som ung reste till Amerika inledde hon för första gången ett lesbiskt förhållande med en kvinna. Flera lesbiska förhållanden skulle följa men Lena hade, trots att hon känt sig bekväm med sin sexualitet, ganska tidigt märkt att hon hade känslomässiga, ångestskapande problem som bestod av svårigheter att älska dem som älskade henne tillräckligt starkt tillbaka.
När hon möter den fantastiska Nicki och inleder ett längre förhållande med henne ställs allt på sin spets och Lena börjar söka roten till sin ångest och sin skräck för närhet i sin egen bakgrund.
Som barn till två överambitiösa polsk-judiska föräldrar som överlevt förintelsen kommer hon fram till att hon alltför ofta lämnades bort som barn och att hennes förhållande till föräldrarna, som spenderade mer tid på sina jobb än hemma, varit alltför ambivalent för att hennes eget psyke skulle hålla för kärleksfulla, känslomässiga relationer.
En fin, välskriven roman om kärlek, relationer och självkännedom .
Det hemsökta Japan av Lafcadio Hearn
Översättning: Walborg Hedberg, Thomas Warburton och Jonas Wessel
Hastur förlag
Den nu ganska bortglömde Lafcadio Hearn (1850-1904), en av det sena 1800-talets mest uppskattade författare och japanologer, hade vad man brukar kalla en brokig bakgrund. Hans mamma var grekiska och han föddes på en grekisk ö, men eftersom hans far var irländare växte han upp på Irland. Efter en tid av hemlöshet i London emigrerade han 1869 till Amerika där han arbetade som journalist, ett jobb som förde honom vidare till Japan där han sedan spenderade resten av sitt liv, helt absorberad av den japanska kulturen.
Under sin relativt korta livstid skrev Lafcadio Hearn flera böcker om japansk kultur, där han ofta återberättar gamla japanska sagor och sägner.
Han skrev även reflektioner om sitt nya hemland där han ofta beklagade att den gamla japanska kulturen var på väg att gå förlorad och uppslukas av den modernitet som börjat dra fram över världen.
I Det hemsökta Japan utgiven på Hastur förlag, har man nu samlat texter från olika verk av Lafcadio Hearn, dels hans egna, poetiskt vemodiga betraktelser och dels en diger samling av spökhistorier och sägner. En mycket passande julklapp för alla som vill veta mer om livet i ett nu sedan länge försvunnet Japan.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
