Fågel Fenix i Köpenhamn

KÅSERI. Ivo Holmqvist har besökt den danska huvudstaden och hyllar KB-hallen. Den uppfördes 1938 men brann ner 2011. Nu reser den sig ur askan.

Köpenhamnsutflykter före bron kunde inledas med en lättjefullt långsam sjöresa om man valde bort den skakiga flygbåten. Man tog helst tågfärjan Malmöhus till Frihavnen. Överfarten på halvannan timme var behaglig i den stora restaurangen: Tuborg eller Carlsberg (juløl eller paaskebryg om det var den tiden på året) och et stykke ostemad. Det sades att en legendarisk professor i konsthistoria ibland tenterade sina studenter där, fast det var nog mest en vandringssägen. Men sant är att en flygare på låg höjd kan se ett brett vitt streck på botten av Öresund: krossat restaurangporslin som slängts över bord längs rutten.

Och så fortsatte man med ett uråldrigt tåg in till Hovedbaneagarden. Det drogs av ett ånglok och hade gamla knirkande vagnar med breda läderremmar att dra ner fönstren med. Det skulle man helst låta bli, för kolrökens skull. Sedan kunde man gå på biffen på dagtid: i ena hörnet på denna imponerande centralstation fanns nämligen en biograf som visade Gøg og Gokke, de som hemma hette Helan och Halvan, eller den inhemska varianten Fyrtaarnet og Bivognen. Där upplevde man något som var alldeles otänkbart på bio hemma, att luften fylldes av röken från feta cigarrer.

Ut till Damhussøen som är lagom stor att vandra runt tog man sig med den rasslande sporvogn linie 14 från Raadhuspladsen. Föraren stack ner en järnstav genom en öppning i golvet och lade om växeln i spåret, det var spännande. Och konduktören på släpvagnen drog två gånger i en lina när han plingade för avfärd. En läsvärd dansk socialrealistisk roman från trettiotalet heter Der sidder en Mand i en Sporvogn, skriven av Mogens Klitgaard som dog i Sverige alldeles för ung. Inte långt från insjön slutade spårvagnslinjen i en vändslinga, vid ett av de sista hyreshusen på Peter Bangs Vej.

Då hade man passerat KB-hallen, ett imponerande sportpalats uppfört 1938 för Københavns Boldklub. Arkitekt var Hans Hansen, en av de framträdande danska funktionalisterna i en stor generation av sådana (bland annat var han Poul Henningsen behjälplig när PH-lampan ritades). Också som ingenjörsbedrift var det en märkvärdighet, med ett fritt betongspann på 42 meter som den gången satte rekord, uträknat av civilingenjören Christen Ostenfeldt. Han hade också konstruerat Knippelsbro som stod färdig året innan och vars vackra ärggröna torn med rundade hörn man fortfarande kan beundra när man kör in mot centrum.

I KB-hallen har man inte bara idrottat, den har också varit platsen för mängder av konserter: Duke Ellington året efter invigningen, Louis Armstrong liksom Helan och Halvan 1947, Frank Sinatra, Billie Holiday och Miles Davis på femtiotalet, Beatles i juni 1964 (sedan fortsatte de till Foresta på Lidingö), Rolling Stones och Bob Dylan två år senare, Simon and Garfunkel, Jimi Hendrix, Johnny Cash och Pink Floyd på 70-talet, och senare Iron Maiden, Mötley Crüe, Keith Richards, Björk, Lady Gaga, osv – en imponerande rad fram till Sort Sol 2011.

Just som man skulle hålla en erotikmässa en av de sista dagarna i september 2011  överhettades några halogenlampor och satte eld på några pappkartonger, och så brann anläggningen ner. Området spärrades av tills man rev allt för fyra år sedan, dock för att bygga nytt. Sedan ett par månader är allt klart, med invigning den 5 december av Hans Kongelige Højhed kronprins Frederik. Funktionalismens släta murar har ersatts med mera postmodern lekfull sprallighet, med en myckenhet glas: på kvällen med ljuset tänt förvandlas spannet till en väldig regnbåge.

Tågfärjan Malmöhus finns inte mer, inte heller båtarna vid Smörkontrollen. Flygbåtarnas saga är all, ångloket från Frihavnen puffar inte längre, och röken på biografen har vädrats ut. Nu kommer man över mycket snabbare och enklare från Malmö, fast inte billigare. Spårvagnarna har slutat gå och spåren har brutits upp: Ak hvor forandret! Jättebokstäverna KB på fasaden till denna köpenhamnska sporthall har plockats ner. Men den är fortfarande en arkitektonisk märkvärdighet, och det är fortfarande lätt att hitta till Peter Bangs Vej 147 på Frederiksberg.