RUBBNINGAR. Förändringar i tidsandan kommer ofta först till uttryck i forskning som ännu inte blivit etablerad men vars resultat kan dyka upp i populärkulturen. Det menar Lars Borghem som i denna veckas helgessä ger en rad exempel.
När Robinson Crusoe på sin ö upptäckte fotspår i sanden blev han rädd. Han trodde att han var illa ute om han påträffades av ”vildar”. Han var ensam men annars har det varit ”vildarna” som haft anledning att vara rädda. Peps Persson sjunger plötsligt i minnesprogrammet som nyss gick på SVT om den vite mannen i låten Spår från 1978: ”Men vem har lämnat de konstiga fotspåren i sanden? Det ser varken ut som människa eller djur. Jo, det är den vite mannen. Se upp, min son! Du har allt att frukta!”.
I Povel Ramels oskuldsfulla Naturbarn från 1956 var det turisterna som skulle fruktas.
TV-serien The White Lotus från 2021 förenar båda perspektiven men det har gått de flesta förbi. De som kommenterat serien har fokuserat på konflikten mellan rika turister från den amerikanska kontinenten och de från ursprungsfolkenpå Hawaii som arbetar på lyxhotellet där. De har sett det som en satir som avslöjar hur medelklassturister uppför sig när de har råd att spela överklass någon vecka. Men i avsnitt fem finns en dialog mellan en av de gästande tonåringarna, som tyckt att det varit obehagligt att se personalen klä ut sig och dansa exotiskt för besökarna. Mannen i familjen svarar: ”Look, obviously, imperialism was bad. Shouldn’t kill people, steal their land, and then make them dance. Everybody knows that. But it’s humanity. Welcome to history. Welcome to America.”
Efter att Christofer Columbus 1492 hade nått öarna utanför den nordamerikanska kontinenten som varit befolkad i tusentals år, dukade majoriteten de följande 400 åren under av sjukdomar spridda av de vita kolonisatörerna och av krigen och massakrerna som följde. Många vita trodde också att sjukdomarna som decimerade ursprungsfolken och banade väg för den vita expansionen västerut var ett uttryck för Guds vrede. Gud var på de vitas sida och Christofer Columbus hade sänts ut av den spanska hovet med ett uppdrag också från Gud.
De tillhörde en underlägsen ras.
Lagen Doctrine of Discovery som finns i några olika versioner från mitten av 1400-talet och framåt kom att tillämpas av portugiser, spanjorer, fransmän, engelsmän och så småningom amerikaner (senast i ett utslag i Supreme Court från 2005) innebar att nya områden som ”upptäcktes” tillföll de vita upptäckarna eftersom de som levde där innan inte var kristna. De tillhörde en underlägsen ras.
Filmen The Power of the Dog regisserad av Jane Campion har redan fått flera priser och mycket beröm av kritiker och publik. Den har två rika ranchägare i Montana 1925, bröderna Phil (Benedict Cumberbatch) och George Burbank (Jesse Plemmons) i ledande roller. Här vill jag fästa uppmärksamheten på något som varken recensenter eller publik har lagt märke till vad jag har sett. Jag blev nyfiken när jag läste att Benedict Cumberbatch hade förberett sig för filmen genom att följa expeditionen Lewis och Clark från 1803-1806 i spåren. Den hade sänts ut av president Thomas Jefferson för att etablera en amerikansk närvaro på den västra halvan av kontinenten så att inte kolonialmakter som Spanien, England eller Frankrike skulle hinna före.
Man ville också undersöka förutsättningarna för handel med de lokala stammarna i området. Som jag tidigare har nämnt hade alla de stora kolonialmakterna inklusive den nya amerikanska staten alla tillämpat Doctrine of Discovery som helt fråntog icke kristna ursprungsfolk alla rättigheter till ”nyupptäckta” landområden. Den av Jefferson utsända expeditionen kallades också Corps of Discovery. I filmen har Phil Burbank följande replik:
– There`s a cliff, way out back at the ranch with the initials in 1805 carved into it. It must have been some fella from Lewis and Clark expedition. They were real men in those days.
I filmen ser vi en ”Native American trader” och hans son som av barmhärtighet av Georges fru får några kohudar som annars skulle bränts om Phil som vanligt hade fått bestämma. Han, och säkert också Benedict Cumberbatch, vet att brödernas rikedom i filmen har ackumulerats på mark som stulits från ursprungsfolken genom Doctrine of Discovery. Men hur många som ser filmen inser detta?
För säkerhets skull hade de amerikanska myndigheterna också efter frigörelsen från England skrivit nya lagar som stödde de vitas expansion västerut. Mellan 1778 och 1868 undertecknades dessutom 368 fördrag med olika indianstammar. År 1900 hade alla dessa fördrag brutits.
Många hyllar nu Joan Didion. Någon av alla dem som skriver om hennes artiklar och böcker om den amerikanska demokratin, kunde kanske ta upp ämnet Doctrine of Discovery och stölden av land från ursprungsfolken på den nordamerikanska kontinenten. Didion skriver på några ställen om sin familjs relationer till indianer och hon verkar helt ha identifierat sig med familjens perspektiv, som utgick från att det var indianerna som var aggressiva. När hon skriver om den amerikanska demokratin går hon inte tillräckligt långt tillbaka. Hon och många andra, även forskare, har därför lättare att försvara också senare aggressioner eller försöka urskulda dem med att de var ”misstag som gjordes av anständiga människor med de bästa avsikter” som det heter i en den hyllade dokumentären The Vietnam war om krigen i Indokina.
Trots allt finns det i dag 574 federalt erkända Indian Nations i USA. Även ursprungsfolken på Hawaii har fått ett visst lagligt erkännande av sina rättigheter. Flera Indian Nations i USA har tillerkänts skadestånd för den mark som ytterst den amerikanska regeringen stal från dem, men marken har nu blivit helig för såväl privata som statliga förvaltare och den lämnar man inte tillbaka. Den tillhör nu Marknaden. I The White Lotus finns ett komiskt missförstånd. En av gästerna, spelad av den suveräna Jennifer Coolodge, får ihop det med mannen i rummet mittemot, som presenterar sig med att han jobbar för BLM. ”Black Lives Matter” berättar hon stolt vidare. Men senare får vi veta att han jobbar för Bureau of Land Management som i dag lyder under det amerikanska inrikesdepartementet.
Skadestånd som kompensation för mark och som dömts ut av domstolar i USA har förresten aldrig begärts ut.
Häromveckan tog man ner en ryttarstaty från 1939 av Theodore Roosevelt omgiven av en ursprungsamerikan på ena sidan och en afroamerikan på den andra. Den hade stått utanför ett museum i New York nära Central Park. Roosevelt själv trodde att det var naturligt att den vita rasen dominerade andra raser som han betraktade som underlägsna. Som president var det Roosevelt som fick fart på det amerikanska imperiebygget med tortyr och omfattande övervakning. Mark Twain och andra skrev om saken. Nu har statyn tagits ner efter årslånga diskussioner. Tidsandan håller på att ändras.
En ryttarstaty som har gett uttryck för vit överhöghet.
Den traditionella forskningen om USA lägger nästan alltid nationens födelse till tiden för frihetskriget mot England och den amerikanska konstitutionen. Det perspektivet är på väg att förändras och de senaste åren har vi sett flera viktiga bidrag till forskningen om USA som tar sin början med att Columbus nådde öarna utanför kontinenten. De ser en kontinuitet och betraktar USA som en en nation jämförbar med alla de andra kolonialstaterna och imperiebyggarna: Portugal, Spanien, Holland, Tyskland, England och Frankrike. Allt fler ser byggandet av forten i det nya expanderande USA som en förutsättning för fördrivningen av indianerna och som en början på ett basbygge som fortsätter än i dag och som varit nödvändigt för krigen i Bortre Asien och Mellanöstern.
I min artikel har jag velat peka på att förändringar i tidsandan ofta först kommer till uttryck i forskning som ännu inte blivit etablerad men vars resultat kan dyka upp i populärkulturen. Där finns den för alla att se men recensenter och de som har makt över opinioner pekar hellre i andra riktningar. Plötsligt kan något hända i det offentliga. En ryttarstaty som har gett uttryck för vit överhöghet och för amerikansk imperialism i 80 år tas ner.
Christofer Columbus kom inte fram till fastlandet men det gjorde en ström av kolonister från Spanien, Frankrike, England, Irland, Tyskland, Sverige, Norge och andra europeiska stater. Stammarna som fördrevs och marken man tog finns kvar. Frågan om vad för slags nationsbygge USA är egentligen, kommer att ställas av allt fler.
info@opulens.se
