ESSÄ. Mathias Jansson reflekterar över vad som gör att skrivmaskinen framstår som ett mer levande redskap än de datorer som de flesta av oss använder idag.
Författarens intima förhållande till sin skrivmaskin är något som David Cronenberg lyfter fram i filmen Naked Lunch. Filmen bygger på William S Burroughs roman med samma namn från 1959. I filmen får vi följa den drogberoende författaren William Lee, som efter att ha råkat döda sin fru tar jobb som agent och flyr med sin nyinköpta skrivmaskin av märket Clark Nova. Medan han sitter och skriver sina rapporter under inflytande av olika droger, vaknar skrivmaskinen till liv och förvandlas till en stor insekt som börjar prata med honom.
Det utvecklas ett intimt, nästan sexuellt förhållande mellan Lee och skrivmaskinen. Skrivmaskinen ber Lee att smeka den, gnida in droger i olika öppningar och att trycka hårdare på tangenterna. Lee träffar senare i filmen Tom Frost, som också är författare, och ber att få låna hem och prova hans skrivmaskin av märket Martinelli. Hemma hos Lee uppstår ett våldsamt slagsmål mellan de två skrivmaskinerna och Clark Nova dödar Martinelli. Scenen kan tolkas som en duell mellan två olika sätt att skriva. Vid ett senare tillfälle är Lee hemma hos Tom Frost och förför hans fru medan hon skriver på sin arabiska Mujahideen-skrivmaskin. Under akten förvandlas skrivmaskinen till ett köttigt sköte och hela skrivprocessen blir som ett samlag. Tänk dig filmen Ghost (1990) med scenen där Patrick Swayze sensuellt sitter och drejar lera med Demi Moore, men mycket mer explicit i sin symbolik.
William S Burroughs skrev Naked Lunch under en tid när det stod en skrivmaskin på varje författares skrivbord. Det finns så gott som en egen fotogenre där kända författare poserar framför sina skrivmaskiner med en cigarett i mungipan. Skrivmaskinen uppfanns i slutet av 1800-talet och invaderade under 1900-taket varje kontor, tidningsredaktion och författares hem. På 1970– och 80-talet blev skrivmaskinen elektrifierad, och på 1990-talet hann tekniken ifatt den. De flesta hamnade på skroten när datorerna digitaliserade vår textproduktion.
Det är något speciellt med en skrivmaskin. En dator är bara en opersonlig grå burk på skrivbordet. En skrivmaskin däremot, känns lite mer personlig och unik och precis som en hund säger valet av skrivmaskin något om dess ägare. En snabb googling på kända författares skrivmaskiner versus kända författares datorer visar att ingen bryr sig om vilken dator en författare använder sig av, däremot är deras skrivmaskiner legendariska. Hemingway skrev bland annat på en Corona No. 3 och 4, Agatha Christie på en Remington Home Portable No. 2, Orson Welles och William S Burroughs skrev båda på en Underwood.
Förr fanns det också människor som tålmodigt knackade tecken efter tecken på sin skrivmaskin för att bygga upp porträtt och andra bilder på pappret. Flora F F Stacey anses vara den första skrivmaskinskonstnären när hon 1898 skapade en bild av en fjäril med hjälp av sin skrivmaskin. Skrivmaskinskonsten utvecklades med tiden och blev allt mer avancerad och experimentell. Poeter använde skrivmaskinen för att skapa visuell och konkret poesi, som till exempel den svenska poeten Bengt Emil Johnsons diktsamling Essäer om bror Barsk och andra dikter, som består av sida efter sidor av ett kaotiskt virrvarr av tecken och ord skrivna på en skrivmaskin.
Ja, det finns fortfarande personer som än idag skapar den här typen av skrivmaskinskonst, som den brittiska skrivmaskinskonstnären James Cook , som knackar fram porträtt och bilder av byggnader för hand. Men det finns säkert också en app som vi andra, som saknar Cooks tålamod, kan använda för att förvandla ett foto till en skrivmaskinsbild att sedan kan printa ut på vår laserskrivare i retrostil.
Det finns också en annan form av skrivmaskinskonst. Väldigt många skrivmaskiner kasserades som sagt när vi gick över till datorer. Dessa kan man återvinna och skapa nya konstverk av. En av konstnärerna som ägnat sig åt det är Jeremy Mayer som bygger symmetriska skulpturer av gamla skrivmaskinsdelar. Mayer har sagt att han vill få sina skulpturer att se levande ut, så det är inte konstigt att man tänker på insekter när man ser hans skrivmaskinsskulpturer. Typarmarna liknar insekternas spröt, käftar och ben. Det finns ett avlägset släktskap mellan Mayers rena, vackra stålskulpturer och Cronenbergs köttiga, slemmiga skrivmaskiner i Naked Lunch.
Trots att vi idag har allehanda digitala hjälpmedel att skriva med, så finns det fortfarande något fascinerande med skrivmaskiner. Kanske för att de är mer levande än en dator? Att vi kan se hur mekaniken fungerar och typerna rör sig och texten skapas direkt på pappret. Skrivmaskinen gör skrivandet mer konkret än när man skriver på en dator. När vi använder en mekanisk skrivmaskin ser vi på pappret spåren av själva skrivprocessens våndor med alla ändringar och felstavningar. Men personligen skulle jag inte för en stund vilja byta min laptop mot en skrivmaskin, inte ens om den kunde prata.
info@opulens.se
