FANSKULTUREN. “Fotbollssupporterskapet är ett sekulärt martyrskap och ett humant resursslöseri som går på tvärs med den klassiska ekonomiska teorin.” Under 2022 kommer Erik Cardelús skriva en serie texter som behandlar fotbollen som samhälleligt fenomen. Tidigare delar hittas här.
30 år har nu gått sedan romanen Fever Pitch gavs ut. Boken innebar det stora genombrottet för Nick Hornby, den brittiske bestsellerförfattaren. I tematiskt centrum står fotbollssupporterskapet, den förunderliga passionen som får miljontals människor världen över att leva och lida med ett lag. Sitt lag och det enda laget som gäller.
Fotbollssupporterskapet är ett sekulärt martyrskap och ett humant resursslöseri som går på tvärs med den klassiska ekonomiska teorin och dess homo economicus, en iskallt rationell varelse som blott och bart gör det som lönar sig. För var är lönsamheten i att vara fotbollsfan? Kan någon vänligen förklara det?
Biljetterna är dyra, att ta sig till och från arenorna tar tid, väl på plats trampar och trängs man med tusentals andra människor, vilket har visat sig vara extra kritiskt under dessa pandemiska tider. Att vara en fotbollsnörd öppnar sällan dörrar till finare salonger eller gör en till hett villebråd ute i dejtingdjungeln. Inte heller är det något att sätta på CV:t.
På ett sportsligt plan är dessutom lojala supportrar dömda till förluster och lidande, då bara ett lag vinner ligan och cupen årligen. Så vad är chansen att just ditt lag vinner i år, nästa år eller någonsin under din livstid? Merparten av lagen och supportrarna går således tomhänta, år efter år, trots allt spirande hopp, glödande passioner och svettiga ansträngningar. Supporterns grundtillstånd är således martyrskap och missnöje, bakslag och besvikelse, interfolierat av hoppet, en tunn fladdrande låga.
Även om namnet Nick Hornby aldrig lär förekomma i nobelprisdiskussionerna, är hans författarskap viktigt. Med honom plöjdes en ny litterär fåra; en feelgood-litteratur där gestaltningar av förment manligt tänkande och görande kombineras med träffsäkra iakttagelser av centrala populärkulturella fenomen: fotboll, musik, dejting och ungdomlig idealism. Flera av hans böcker har också filmatiserats med stora manliga skådespelare i huvudrollerna: en Colin Firth, en Hugh Grant och en John Cusack.
Vad är det då som gör Fever Pitch till en så epokgörande och bästsäljande bok? För onekligen står Fever Pitch fortfarande på toppen i sin genre, 30 år efter utgivningen. Något är det med denna genombrottsroman, vars genre även kan kallas för footie-fan-lad-lit. För med risk för att framstå som genusnormativ och gammelkonservativ; det som skildras här är en grabbig värld, på samma sätt som Sex and the City primärt riktar sig till tjejer. Sedan att alla – oavsett kön – kan roas av dessa två berättelser, den ena satt i London och den andra satt i New York, är självklart. Det tål alla upprepas att vi alla själva väljer grabbighet respektive tjejighet, liksom allt däremellan eller ingenting alls.
Läser man Fever Pitch så här 30 år senare, slås man av hur skickligt Hornby prickar in ett antal teman och tidens strömningar. För det första förebådas här den autofiktiva trenden. Kopplingen mellan författaren och hans alter ego är tydlig; här outas svagheter frikostigt, här finns stora stänk av (igenkännings)humor, för dem som känner sig kallade. Här förekommer spruckna förhållanden, en trasig far-son-relation relation, liksom ett supporterskap som framställs som ett kärvt martyrskap snarare än en solig fröjd. Vedermödorna hos en författare in spe skildras också glimtvis: alla refuseringar, brödjobben och hoppets berg-och-dal-bana.
Hornbys alter ego håller på Arsenal, storklubben från norra London. Att det blev Arsenal är närmaste en slump alternativt ett mysterium. Huvudpersonen växer upp utanför London, utan geografisk beröring med Arsenals kärnområde. Ändå blir han ett fanatiskt Arsenalfan. Bakom detta står, helt oavsiktligt, den nyskilda och distanserade fadern, som tar med sin son på diverse event på helgerna.
En dag – under märkesåret 1968 – blir eventet en fotbollsmatch där Arsenal möter Stoke City, en livsavgörande händelse som Hornby beskriver med att ”Jag blev förälskad i fotboll på samma sätt som jag senare skulle bli förälskad i kvinnor: plötsligt, oförklarligt, okritiskt och utan att ägna en tanke åt den smärta eller omställning som den skulle medföra.”
Huvudpersonens uppgående – eller snarare frälsning – i Arsenal sammanfaller med ett synnerligen traumatiskt år: föräldrarna skiljer sig eftersom pappa träffat en annan, mamman hamnar i ekonomiska trångmål och under en övergångsperiod tvingas familjen bo hos en granne. Till råga på allt drabbas huvudpersonen av gulsot och byter skolan. Mitt i allt detta uppstår kärleken till Arsenal, som en blixt från en grådaskigt regnig himmel.
Men varför blir man fotbollssupporter egentligen? Frågan behandlas på längden och tvären utan att få något egentligt rationellt svar. För hur förklaras en passion med neutrala och nyktra ord? Istället finns här beståndsdelar av mystik, fanatism och kompensatoriskt leverne. Fotbollen blir en tillflykt, en dramatiserad och förhöjd parallelltillvaro, en dimension där sakrala och föråldrade begrepp som tro, hopp och kärlek får en ny innebörd. En dimension där martyrskap och lojalitet får ett modernt ansikte.
Ett fans fanatiska tänkande
Boken börjar i slutet, när Arsenal efter många långa år av underpresterande till slut har blivit ett vinnarlag. Det är 1991 och en gyllene tidsålder för Londonlaget har börjat med ligavinsten 1989, en triumf som Arsenal säkrade med säsongens sista spark på Anfield Liverpools legendariska hemmaplan.
Men nu är det 14 juli 1991 och huvudpersonen, en lärare och aspirerande författare, vaknar till en ljus fotbollsfri sommardag tillsammans med sin käresta. Allt är upplagt för ett givande umgänge tillsammans, men den manliga huvudpersonens tankar kretsar ohjälpligen kring fotboll, ett inkrökt nörderi som inte kommunicerar med någon utomstående. Ett fans fanatiska tänkande. Eller för att låta boken tala:
Inget av detta är tänkande i ordets rätta mening. Det finns ingen analys, ingen självreflektion eller stringens över huvud taget, eftersom fanatiker aldrig förmår hålla någon distans till det de älskar.
Sedan det tidiga 1990-talet har den fotbollen kommersialiserats och globaliserats i rask takt. Inte minst gäller det den engelska ligan, Premier League, som den idag heter och som är världens ledande fotbollsliga. Sedan det tidiga 90-talet har kostnaderna för biljettpriser, sponsorintäkter, spelarövergångar, management och agenter skjutit i höjden på ett både gigantiskt och grymt sätt. För att ens ha råd att lida för sitt lag är numera få fattiga förunnat. Samtidigt är fotbollen större någonsin, åtminstone kommersiellt.
En ung man växer upp i skuggan av en pappa som glider ifrån honom. I tomrummet uppstår en fanatisk och martyrliknande passion, illustrerad i en lång rad matcher satta i kronologisk ordning. Arsenals öde, speglas i huvudpersonens öde, som ett djupt och oupplösligt kärleksförhållande. Det mesta är lidande, med glimtar av renaste lycka. Mest av allt är det en skarp och humoristisk skildring av besatthet.