SYMBOLER. Mathias Jansson funderar över bokstaven och symbolen X och vad den har betytt och kan betyda. Han tar ett avstamp i Sven X:et Erixons konstnärskap.
Sven Erixson (1899-1970) blev under sin livstid en av Sveriges mest kända konstnärer. Men varför ändrade du stavningen på ditt efternamn, från dina föräldrars traditionella och vardagliga Eriksson till Erixson med ett x? Var det för att du kände dig som en obekant variabel i livet eller ville du bara skilja ut dig från alla andra vanliga medelerikssons? Jag tror en annan historisk Eriksson tänkte i samma banor när han bytte ut sitt efternamn. För nog hade det låtit konstigt om vi åkte Eriksson-loppet eller besökte Eriksson-skeppet? Precis som Gustav Eriksson valde Vasa som efternamn var det nog klokt av dig att ändra stavningen på efternamnet till Erixson, för signaturen X:et har sedan dess varit förknippat med ditt konstnärskap.
I det svenska alfabetet är X, precis som Q och Z en ganska obetydlig bokstav. I Svenska Akademiens Ordlista fyller varken X, Q eller Z ens en sida med ord, men till skillnad från Q och Z så har X:et istället fått en stor symbolisk innebörd. X:et kunde förr användas som bomärke. Innan alla kunde läsa och skriva kunde ett x fungera som en signatur för att markera att man tagit del av något viktigt. I Katarina Taikons böcker om Katitzi berättas det om hur romen Sara ska skriva under ett papper: -Jag kan inte skriva. Men jag kan sätta mitt bomärke. Sara fick låna en penna och plitade tre kryss längs ner på pappret.
Kryss eller X, ja, vad är det egentligen för skillnad mellan de två tecknen? Rent grafiskt är det samma men X är ju en bokstav som motsvarar ett ljud medan ett kryss är ett piktogram som används för att korsa i eller över något. Men det är ofta flytande definitioner och komplexa samband. På det engelska språket kan ett X vara förkortning för Kristus som i X-mas. I det här fallet är X:et en ännu enklare form av piktogrammet Chi Rho, där bokstäverna X och P förenas till ett tecken, efter de två första bokstäverna i det grekiska ordet för Kristus. Ett annat X inom kristendomen är Andreaskorset, efter aposteln Andreas som blev korsfäst på ett X och inte ett kors som Kristus. Att det kallas för kors när det är ett kryss är ju förstås förvirrande, men någon påve tyckte väl att det lät bättre med kors än kryss. Idag hittar man Andreaskorset på olika flaggor, som på Skottlands flagga.
I dagens digitala samtal använder vi oss av många piktogram, som emoijs och andra bilder, och då kan ett x i en konversation betyda en kyss, medan tre xxx kan vara något farligt eller förbjudet som ett giftigt ämne eller pornografiskt innehåll. Genom att ersätta någons ögon med två x kan man berätta att den personen är död eller känner sig död. På skattkartan har vi det klassiska X:et som beskriver var skatten är begravd. X kan också vara en beteckning för något hemligt som Agent X eller filmserien The X-files. I tv-programmet X-Factor försöker man vaska fram nästa stora okända stjärna. På svenska bibliotek hittar du böcker om musikaler under kategorin X, vilket inte är speciellt hemligt eller mystiskt. X kan förstås också vara siffran tio skriven med romerska siffror.
När den spanska konstnären Diego Velázquez 1650 målade av påven Innocent X, så stod inte X för den okända eller gåtfulla påven, som i Agent X utan för hans nummerordning som var 10. Enligt logiken med Andreaskorset så skulle man förstås kunna tänka sig att X skulle kunna översättas till ett kors, påven Innocent korset? Nej, jag tror inte det, men saken är den att trots att det finns få ord som börjar på x och att det inte används speciellt frekvent i vardagligt tal har X:et fått en mytomspunnen och mångfacetterad betydelse i vår historia och vår kultur.
Tillbaka till konstnären Sven X:et Erixson. Var det något mystiskt med honom? Betecknade X:et en särling inom konsten, nej, tvärtom, så var X:et en folklig konstnär som målade realistiska och lättsamma motiv. Han målade det mesta han såg och upplevde. Det var motiv från hans resor, uppväxten i Tumba och olika Stockholmsmiljöer. Det var vardagliga upplevelser som alla kunde känna igen sig i som födelse, kärlek, arbete, sjukdom och död. Han använde många olika uttrycksmedel från grafik, glas, scenografi, tavlor och textil, så något mystiskt var det inte med X:et förutom att han stavade Eriksson med ett x. Det var väl så enkelt att namnet Eriksson var så otroligt vanligt och alldagligt så för att sticka ut bland alla andra valde han att införliva den gåtfulla bokstaven x i sitt efternamn, och så här i efterhand kan man se att det var ett briljant tilltag, för X:et har blivit hans signum.
info@opulens.se
