KULTURKLIMAT. “Konstnärlig process som begrepp är betydligt mer komplext än att det bara går att städa undan det man inte tycker passar in”, skriver Ida Thunström.
“Förädling” och “kultivering”, är i sig positiva ord. Att förfina en kulturprodukt eller en kulturell verksamhet, slipa den, leder ofta till ett mer sammanhängande och välformulerat budskap. Men förädlandet riskerar att få en annan effekt om det tillämpas på ett kultursamhälle i stort, eller på en kollektiv kreativ process. Det som är kreativt och fruktsamt är aldrig fulländat från början. Liksom ett lite för bekvämt konstnärskap kan en konstkultur bli till en karikatyr av sig själv. Det kan istället bli till en slags steriliseringsprocess om man inte är försiktig. Och försiktig i det här fallet betyder nog att inte vara så ängslig och petig.
Jag tänker mig att ett välfungerande kulturklimat är lite som en hälsosam bakteriekultur.
I en gammal fabrik i utkanten av Belgrad anordnades för 14:e året i rad festivalen Devot (serbiska för siffran 9). En årligt återkommande happening. Projekt, eventorganisatörer, etablerade och oetablerade kulturutövare samlas under en dryg vecka för att skapa något tillsammans. Pågående projekt, för tillfället skapade stora skulpturer, installationer och traditionella tavlor, performances, filmvisningar konserter och och klubbar. Antalet musiker, konstnärer, dj:s etcetera som medverkade var dryga 1000.
Det var högt i tak på Devot. Det avslappnade och öppna klimatet gav de medverkande utrymme att vara sig själva till fullo. Det blev så klart spretigt, och nivån på konsten var ojämn. Jag tror dock att dessa variationer i kvalitet var nödvändiga för att festivalen skulle bli bra. Ger man inte utrymme åt individer att skapa och utvecklas utefter sina egna villkor stryper man utflödet, och innehållet blir tunnare.
Devot är som en blandning mellan Vårsalongen i Stockholm som den var förr i tiden – öppen för alla – och Nevadaöknens Burning Man. Burning Man innan det blev till begreppet “Burning Man”. Dansen mellan det etablerade och det intressanta har dock alltid varit problematisk. Balansgången mellan autentiskt och överpolerat är som den kulturella utvecklingens naturliga gång. Konstnärlig process som begrepp är betydligt mer komplext än att det bara går att städa undan det man inte tycker passar in.
Konstnären, aktivisten och idealisten Joseph Beuys, som var professor i skulptur på Konstakademin i Düsseldorf under 1960-talet, krävde, under parollen “Varje människa är en konstnär“, att alla skulle vara välkomna till hans lektioner. Detta oavsett om de var antagna elever vid Akademin eller inte. Till slut blev Beuys avsatt av ledningen för Akademin, men han hade i alla fall försökt. Och det var en lika visionär idé då som det skulle vara idag.
Vi tycks ha den dåliga vanan att tvinga in det som är organiskt i ett fabricerat hierarkiskt system. “Alla är välkomna” klingar ganska illa i ett elitistiskt kulturklimat, och det är nog en del av det kreativa samhällets konstitution idag. För att Beuys idéer ska kunna fungera i vårt kulturklimat tror jag därför det skulle behövas ett regelrätt paradigmskifte.
ida.thunstrom@opulens.se
