MODE. Somliga förfasar sig över att kvinnor är för ytliga i dag och en slags sämre kvinnor än förut. Och att man tar selfies och lägger upp på Instagram. Det finns alltid en risk för exponering så fort en bild av jaget möter världen.
När bilden tas och sedan delas hamnar tolkningen hos betraktaren. Själv förfasas jag varken över kvinnor som tar selfies, eller ser ytlighet som något människor med dålig moral hänger sig åt. Men när det gäller stil blir jag plötsligt en konservativ surgubbe.
Jag vill inte se fler Instagram-subkulturer försöka hävda sig som unika, när de flesta ser ut att vara från exakt samma armé, nämligen Vetements-armén. Jag menar, det är en hype som snart äter upp sig själv. Snart har varenda logga ältats sönder på diverse överdimensionerade plagg.
Jag tänker att fenomenet bland annat har att göra med att det i dag produceras, säljs och konsumeras mode så flyktigt att den som bryr sig om trender nästan hinner falla ur trend innan man har hunnit få hem sin senaste shopping. Att ha på sig kläder som blir fina på bild blir viktigare än att ha på sig kläder man själv tycker är fina. Istället för att klä upp sig för varandra klär man upp sig för Instagram. Subkulturer där man förut var panda, punkare eller synthare och experimenterade med stil, har bytts ut mot det som för stunden snabbt kan konsumeras. Helt plötsligt känns det som om Fashionistas har bytts ut mot Instagramistas.
Men det är inte enbart kläder med loggor på som handlar om konsumtion. Jag tror inte stil kan köpas för pengar, men hen som säger att pengar inte kan köpa stil ljuger. Även svala kläder som kopplas till just stil kan konsumeras för att man ska uppnå en status. Jag tänker på Rodebjer, ett märke som kopplas till att ha stil och god smak. Många kanske inte skulle koppla märket till konsumtion på samma sätt som med exempelvis Vetements. Men för mig symboliserar Rodebjer konsumtion.
När man konsumerar Rodebjer kan man vara den svala Stockholmskvinnan. Hon som jag hur, hårt jag än kämpar för att bli, aldrig kommer att kunna bli. Dels handlar det om att kläder som Rodebjers inte designas för kroppar som min: korta kroppar som är spinkiga på lite för fel ställen för att plaggen som görs för smala långa kroppar ska kunna bäras upp rätt. Det är vita långa kvinnor som verkar vara målgruppen. Business as usual. Men jag är också lite för förtjust i att vara ösig. Så även om jag kan längta efter att vara den där sofistikerade kvinnan som liksom aldrig skrattar för högt, alltid är precis lagom rufsig i håret och sminkad på ett sätt så att hon ska se naturlig ut, är det helt enkelt inte jag.
Stil är något högst kopplat till våra jag. Och jaget behöver definitivt en paus från att ständigt kläs på av snabba trender och plagg som man “köper i dag och slänger imorgon”. Det finns en skillnad mellan att använda tiden till att ständigt vara på jakt efter nästa coola stil att konsumera och att odla sin stil genom att experimentera.
När jag mår som sämst vill köpa något för att dämpa ångesten. Jag är duktig på att fynda och känslan av att vara bra på något ger mig en slags tröst. Men precis som med konst handlar inte heller mode om någon tröst eller om att tröstas. Iallafall inte för mig. Mode och stil handlar istället om att kunna anta vissa roller. Att för en stund klä sig som den persona man vill vara. Konsumtion dämpar inte min ångest. Men då jag har ångest och klär mig i något jag tycker om, då förmår jag att iallafall känna mig säker i min stil. Det är vad jag diggar med att kunna odla sig en stil.
