MEDIEKRITIK. Emil Carlsiö kan snart inordna sig i den rad av konststudenter som startat sin konstnärskarriär med en skandal.
Anna Odell som i verket Okänd kvinna 2009–349701 spelade självmordsbenägen på en bro i Stockholm och NUG:s (Magnus Gustafssons) videoverk Territorial pissing där han sprayar ner och slår sönder en tunnelbanevagn har redan fått en självklar placering på listan.
Calsiö planerar att bygga en stor skulptur framför Sjöfartsmuseet i Göteborg. Besökaren på marken kommer att se en geometriskt skulptur målad i rött, vitt och svart. Inte en helt oväntad färgkombination när det gäller sjöfart kan man tycka, då många fyrar och sjömärken är just röda, vita och svarta. Men inne från museet kommer man att få ett annat perspektiv på verket då delarnas sammanfogas i en optisk illusion och framför betraktaren uppenbarar sig plötsligt ett stort hakkors.
Idéen till verket kom efter att Calsiö i en utställning på Sjöfartsmuseet upptäckt att man, enligt honom, försökt att smussla undan och dölja en nazistisk örlogsflagga. Det finns säkert en anledning till att museet inte känner något behov att exponera och vifta med varje nazistflagga i samlingen. Ville man verkligen dölja flaggan hade man lika väl kunna ta bort den ur utställningen från början. Det är inte heller så att man idag medvetet försöker gömma undan eller glömma nazisterna i vår historia. Det är bara titta på hur många böcker och filmer som varje år produceras om andra världskriget och nazister.
Att som konstnär bygga ett stort hakkors väcker naturligtvis reaktioner och protester. Det vore konstigt annars. Inte ens en etablerad konstnär som Dick Bengtsson kommer undan med att måla svatiskor på sina tavlor utan att det uppstår en diskussion om lämpligheten att ställa ut dem. Vilket är rimligt då hakkorset företräder en av historiens värsta ideologier som varit ansvarig för vidriga brott mot mänskligheten.
Om Carlsiös verk kommer att lämna något större avtryck på konstscenen återstår dock att se. Det är dock ganska typiskt för den svenska mediebevakningen av samtidskonstscenen att det behövs en praktskandal för att man ska skriva och diskutera samtidskonst. Men man kan i alla falla konstatera att Carlsiös karriär som konstnär har fått en bra start med en uppmärksammad skandal.