FÄRGER. Ida Thunström har besökt utställningen Once Upon a Pink i Berlin och funderar kring vad färgen rosa står för.
Let’s not beat around the blush – brush off ancient connotations and celebrate the brightest of pigments! Calling on the sexy, the prude, the bitch, the witch, the underdog, the slinky cat, the pink sheep in the family.
I ett projektrum nära Treptower Park i Berlin. Den vanliga samlingen ungdomar, submissions free, och uppmaningen till alla besökare: ”Dress in pink”. Mycket viktigt. Förvisso är det inget nytt koncept, det har gjorts i många olika former, men det är ett betydelsefullt samtida idékomplex som inte bör förbises. Tanken rosa, ett betydelsefullt samtida idékomplex, inte färgen.
Fanny Ambjörnsson, socialantropolog och genusforskare, tar upp saken i boken Rosa: den farliga färgen (ordfront förlag 2011) då hon uppmärksammar att ytterst få människor är neutrala till den rosa färgen. Att den mer än någon annan färg väcker starka känslor.
Så är det förmodligen. Men hur långt in går egentligen de känslorna? Direkta, onyanserade känslor, utan eftertanke, kanske handlar det mer om känslomässiga åsikter? Kan det vara så att rosa inte nödvändigtvis är en färg med stark personlighet, utan snarare är odiskutabel och envist enkelspårig.
Jag har dock svårt att avgöra huruvida Once Upon a Pink, som andra ’rosa’ uttryck, handlar om (som en av de medverkande förklarade för mig) hur förbisedd den rosa färgen är, eller hur den som färg representerar det förbisedda? Vad jag vet är dock att frågan känns så långt bort ifrån poesi man kan komma.
Expressionisten och Colour Field målaren Mark Rothko (aktiv under mitten av förra seklet) gjorde en serie svarta målningar. Bara svart, alla former av svart, stort komplext svart. Färgen har så mycket att säga, den gömmer ett helt hav av associationer som inte är givna, en betraktare kan förlora sig själv fullständigt i målningarna. Eller finna sig själv. Möjligheterna är lika oändliga som en ständigt skiftande gråskala. Rothko, färgernas mästare, undersökte såklart även rosa, men mig vetandes aldrig riktigt på samma sätt.
Rosa står för frihet ifrån det allmänt accepterade. Kitsch, avståndstagande ifrån normer. Icke-allvar. Men trots det lekfulla i utställningen Once Upon a Pink, det opretentiösa, fanns en vilja att göra något annat, något utöver. Jag smakar länge på orden för att försöka känna något:
Stories of the sea or the liquid quality of life in general.
Stories of peculiar colours, Pink Poems.
Poems that fall off a hot cheek or a sunrise or a meaning.
‘Stories of peculiar colours, Pink Poems’, det klingar stumt hos mig. Rosa beter sig alltjämt som en orubblig symbol. Metaforerna är inte fria. Idag är det svårt att se färgen för det starka associations-filter som hela tiden skymmer sikten.
One poem from school under a purple sky but I forgot it by heart.
I remember only that it was set in the world and its theme parted.
Plötsligt går det att skymta något bakom orden. Jag vill påstå att det beror på avsaknaden av just pink. Purple, ja, men inte pink. Detta är avgörande.
ida.thunstrom@opulens.se
