MELLANKRIGSTID. “Utställningen är utsökt inte enbart för de vackra verk besökaren får ta del av utan också som en smärtsam påminnelse om en av Europas värsta tider då krig, intolerans, fascism och rasism florerade”, skriver Anne Edelstam som besökt Musée Maillol i Paris.
I Paris på Musée Maillol visas i vår en omfattande och historiskt viktig konstsamling. Paul Rosenberg handlade under mellankrigstiden med verk av konstnärer som sedermera har blivit världsberömda, men när nazisterna kom till Paris 1941 beslagtogs de flesta av dessa verk.
Musée Maillol ligger centralt beläget vid Paris vänstra strand, ett stenkast från Boulevard Saint Germain som är känt för att länge ha varit konstnärskvarter. Det var Dina Vierny, modell för skulptören Arisitide Maillol, som skapade museet 1995. Det innehåller Maillols egna verk samt Viernys imponerande samling av franska mästare som Rousseau, Degas, Matisse och Picasso för att nämna några.
Paul Rosenberg (1881–1959) var en av 1900-talets främsta konsthandlare. Hans far Alexander Rosenberg, en immigrant från Bratislava, handlade med konst och antikviteter och öppnade ett galleri i närheten av operan. Fadern samlade på då okända konstnärer som Manet, Monet, Renoir och Cézanne, och sönerna Paul och Léonce fortsatte sedan i faderns spår. Léonce öppnade ett galleri 1910 där han lanserade kubisterna Picasso, Braque och Gris. Samma år öppnade även Paul ett galleri på 21 rue de la Boétie.
Pauls passion för konst fick honom att bli mentor och agent för bland annat Picasso. Han köpte in tavlor av diverse stilformer. Hans vältränade öga och känsla för affärer ledde honom vidare till Braque, Léger, Marie Laurencin och Matisse. Konstnärerna lanserades via bekostade kataloger, reklamsatsningar samt regelbundna utställningar. Galleriet blev snabbt erkänt. Tack vare sina rika kunder och samlare öppnade han en filial i London 1934. Associerad med galleristen Georges Wildenstein arbetade han sig samtidigt in i den amerikanska marknaden.
Den utsökta utställningen med hittills osedda verk av dåtidens mest framstående konstnärer som Léger, Braque, Marie Laurencin, Matisse, Picasso visas nu på Musée Maillols översta våningar. Vi får följa Pauls tragiska öde på nedre botten där besökaren möts av en dokumentärfilm om när Hitlers anhängare bespottar Pauls favoritkonstnärer under en ”sista utställning degenererad konst” enligt nazisternas ideologi. I stället höjs nationalismens romantiska tyska konst till skyarna med några verk som visas som exempel.
Pauls samling skingrades och själv tvingades han fly till USA efter tyskarnas ockupation av Paris 1941. Den personliga tragedin men även vänskapen mellan Paul och framförallt Picasso och Matisse beskrivs rörande i barnbarnets bok: 21 rue la Boétie (av Anne Sinclair, Grasset 2012). Nazisterna beslagtog inte bara tavlorna utan förvandlade även de vackra lokalerna till Institutet för de judiska frågorna. Efter kriget återstod för Paul ett tidskrävande arbete att försöka återfå de tavlor nazisterna lagt beslag på. Den senaste tavlan – Matisses Sittande kvinna – återfick familjen Rosenberg 2015. Fortfarande saknas ett femtiotal verk.
Utställningen är utsökt inte enbart för de vackra verk besökaren får ta del av utan också som en smärtsam påminnelse om en av Europas värsta tider då krig, intolerans, fascism och rasism florerade. Med populismens och extremismens framfart kan det vara värt att fundera över de ödesdigra konsekvenser den epoken förde med sig.
