“Det handlar om färgexplosioner i en besynnerlig samklang eller hänsynslösa kollisioner. Dukarna glöder trots svärtan där.” Opulens Melker Garay ställer just nu ut sina akrylmålningar i Stockholm. Vi bad Joanna Persman, ej redaktionsmedlem men konstkritiker i bland annat Svenska Dagbladet, besöka utställningen.
Melker Garay: Måleri
Galleri Ekvall + Törnblom
Hornsgatan 36, Stockholm
Till och med 6 december 2017
Han debuterade med Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar 2008. Därefter kom flera böcker, bland annat Råttan och andra onda berättelser och En tindrande natthimmel. Det konceptuella bokverket mcv provocerade en och annan kritiker. Josef Kinski och döden står i min bokhylla intill José Saramogos Dödens nycker.
Melker Garay är en erkänd författare, översatt till engelska, spanska, ryska med flera. Han föddes i Chile. Familjen flyttade dock till Sverige när han endast var fyra år gammal. Banden till födelselandet finns kvar där. Har det betydelse var ens rötter finns? Det har det – menar undertecknad, som själv född i Polen har gjort svenska språket till sitt hem.
Identitetsfrågor har avgörande betydelse för Melker Garay. Han tycks vara fri från illusionerna om att nuet på något avgörande vis skiljer sig från det förflutna. Hans texter vilar på ett intellektuellt arvgods och kretsar kring filosofiska och existentiella spörsmål bortom tid och rum. Teodicéproblemet utgör ett av huvudspåren. Det ondas existens i en värld som antas vara skapad av en gud som är både god, allvetande och allsmäktig är en av de paradoxer som den bildade humanisten och religionskeptikern Garay ständigt återkommer till. Vad är den fria viljan? Vad är ondskan? Varför ser världen ut som den gör? Trots tyngden och mörkret i hans texter präglas Garays prosa av klarhet och skärpa. Han leder oss genom händelser som inte tycks kunna förklaras som annat än hallucinationer. Symbolvärden är höga här. Ekon från Jorge Luis Borges, Franz Kafka och Edgar Allan Poe klingar i botten. Garays beläsenhet är stor och influenserna är många.
Orden räcker dock inte till ibland. Då sträcker Melker Garay sina händer efter färger, penslar och duk. Som bildkonstnär är han fortfarande relativt okänd, trots några utställningar i Sverige och utomlands. Just nu visas ett urval av hans målningar på Galleri Ekvall+Törnblom. Formaten är stora. Tekniken är akryl. Första intrycket är förknippat med Garays litterära bakgrund som just redovisats här. Precis som Garays texter tycks även hans måleri vara spår av förnuftskontrollerade fantasier och myter. Även titlarna (som Förskjuten fantasi eller Mefistofeles tarmar) antyder det. Garays språk är precist och avskalat i kortprosan som är hans hittills starkaste uttryckssätt. Hans bildkonst är istället som en eruption av nedtryckt kraft och häftiga känslostormar. Bildspråket är en hängiven, färgberusad expressionism. För det mesta är det intensivt, stundom överdådigt. Det handlar om färgexplosioner i en besynnerlig samklang eller hänsynslösa kollisioner. Dukarna glöder trots svärtan där. Färgerna lyser, krockar eller försvinner i varandra. Tjockt. Tjockare. Lager på lager tills en relief blir till. Det skulle kunna vara ett slags måleriskt Brailleskrift avläsbar med känsliga fingrar, om det inte var förbjudet att röra vid det.
I några verk utvecklas den uppsluppna kolorismen till en fortfarande djärv, men något mjukare, något mer medveten färgbehandling. Utställningens starkaste verk är den mest nedtonade – Stambron. Målningen illustrerar också Melker Garays vacklande mellan den ibland rent abstrakta och ibland narrativa formen. Ena stunden går kanske tanken till OC Hulténs imaginära fåglar. Andra stunden står man framför en krumelur (Flugan) i automatismens anda.
Som målare befinner sig Melker Garay i uppstarten av sin karriär. Det syns inte minst på hans mod att oförskräckt laborera med olika uttrycksmedel, söka former, utmana färger. Garays måleri är otämjt i jämförelse med hans texter. Det fascinerande är i vilken riktning det fortsätter. Kommer det att tyglas eller släppas fritt? Oavsett vilket blir det spännande att se mer av det.
Joanna Persman
