KONST. Maria Johansson, som arbetar på Nationalmuseums Arkiv & Bibliotek, berättar en fascinerande historia om brev, van Gogh och Ernst Josephson. Hennes text är också en påminnelse om vad som hände i Europa under det andra världskriget och hur hårt drabbade människor var.
Bland hyllmetrar av gamla, gulnade handlingar i Nationalmuseums arkiv gömmer sig bortglömda historier. I en mapp hittar jag två intressanta brev med olika berättelser. Den ena utspelar sig under sent 1800-tal, den andra under mitten av 1900-talet, men i slutändan visar de sig ha flera gemensamma nämnare. Det handlar om Vincent van Goghs relation till Näcken, ockupationen av Holland under andra världskriget, Röda korset och ett 75-årsjubileum.
År 1884 i Paris gav Ernst Josephson en målning av Näcken till konsthandlaren och vännen Theo van Gogh. I ett brev till brodern Vincent van Gogh berättar Theo van Gogh om Näcken. Han beskriver den mytologiske figuren som Dante-aktig. Vincent får en helt annan uppfattning om Näcken och svarar:
”… Jag är i hög grad nyfiken på att en gång förr eller senare få se den tavlan, som du fått mottaga. Själva ämnet förstår jag nu inte helt – inte vad man egentligen menar med det.
Därför nämligen icke, att du säger, ”att figuren är Dante-aktig, dock är det symbolen av en ond ande, som lockar människorna i avgrunden”.
Något sådant kan säkert endast dåligt gå ihop, då Dantes måttfulla, stränga lilla gestalt, helt genomträngd av avsky och protest mot de gruvliga medeltida missbruken och fördomarna, förvisso är en av de uppriktigaste, ärligaste och noblaste man kan tänka sig. Kort och gott, det hette om Dante: Se där den som stiger ner till helvetet och återvänder därifrån; detta att själv gå dit ned och återkomma är något helt annat än det satanistiska att locka andra dit.
Följaktligen kan man inte låta en Dante-aktig figur spela en satanistisk roll utan en enorm missuppfattning av hans karaktär.
Och en Mefistos silhuett är våldsamt annorlunda än en Dantes.
Om Giotto skrev man på sin tid (han var den förste som lade in ”godheten” i det mänskliga ansiktsuttrycket). Giotto målade Dante och det med mycken känsla som du vet, om du känner det gamla porträttet.
Därav drar jag slutsatsen att Dantes uttryck, hur sorgligt och melankoliskt det än må vara, i det väsentliga är bilden av något oändligt gott och ömt.
Satan och Mefisto föreställer jag mig också ingalunda Danteaktiga.
Emellertid är detta en anledning mera för mig att vara nyfiken på att en gång få se, hur det egentligen hänger ihop med tavlan. ”
Så är Näcken ond eller god? Man kan inte både ha ett gott uppsåt och samtidigt vilja locka folk i avgrunden, menade Vincent. Själv har jag intuitivt tolkat Näcken som god. Samtidigt har jag också varit medveten om något farligt i hans lockelse. En påminnelse om vikten av att ha fötterna på jorden, att hålla balansen. Att ha svårt att i en enda kropp och själ förena mörker och ljus är mänskligt. Människan har nog alltid tampats med att vilja och välja det goda. Idag till exempel i samhällsdebatten om godhetsaposteln som lett fram till frågan om det är viktigare att verka god än att vara god? Andra menar att godhet inte handlar om att ha rätt åsikt utan om att behålla respekt för varandra, att ha viljan att förstå.
Vincent van Gogh anser att Dante mytologiskt har en annan och mer ädel betydelse än Näcken. Dante tog visserligen sina läsare på en resa ner till både helvetet och skärselden men med hjälp av sin vägledare Vergilius visade han vägen till ljuset. Att hitta fram till ljuset var hela tiden målet med resan. Medan Näckens mål var att lura ner människor i vattnet för att de skulle drunkna. Och ser man Näcken så ter han ju sig verkligen ondsint.
Vad såg Ernst Josephson själv sin Näcken-figur? Vissa menar att Josephson i Näcken såg en like, en själsfrände som liksom han själv ville vara fri från begränsande föreställningar om människan, konsten och livet. Medan andra menar att han i Näcken såg själva konstens själ. Och konsten måste på gott och ont få vara fri, annars blir det inte konst. Ernst Josephson tillbringade mycket tid med att måla av vattendrag, forsar och bäckar i Norge. I kombination med tidens nationalromantiska influenser kan man ana hur han kom fram till Näcken-motivet.
Brevet från Vincent van Gogh till brodern Theo kom till museet med ett annat brev. Den 5 mars 1946 skrev Vincent van Goghs brorson, ingenjör V W van Gogh, ett brev till Nationalmuseum på brevpapper från Hotell Reisen på Skeppsbron. När museet 1946 visade en utställning av Vincent van Gogh kom hans brorson med sin hustru till Sverige. Med sig i bagaget på flyget hade de den konst som visades i utställningen. Men med van Gogh-målningarna kom ytterligare en målning. En målning som idag finns i museets samling. I brevet berättar brorsonen dessutom en annan helt oväntad berättelse. En ögonvittnesskildring från Nord-Holland våren 1945 under tyska ockupationen:
”Som tack för den hjälp som Sverige erbjöd Holland under våren 1945 skänker jag Nationalmuseum den målade skissen av Josephson för sin målning ”de Waternise”(Näcken). Månaderna januari-april 1945 var de värsta som vi i hela Nord Holland har genomlidit under den tyska ockupationen. Visserligen skedde ingen krigsförstörelse men det pågick ett sant förtryck. Alla män under 40 år tvingades ta värvning i Tyskland eller till att ”gå under jord”.
De som fångades skickades till ett koncentrationsläger i Brechl; många av dem kom sjuka tillbaka. Avrättningar utan rättegång hörde till dagens ordning. Min äldsta son, 24 år, student och illegal arbetare i Amsterdam, blev den 8e mars tillsammans med 52 andra på Rozenoord an de Amstel i Amsterdam, skjuten till döds som straff för en misslyckad attack (antagligen av en tysk) på Rauler; högkvarter för den tyska polisen. Detta hände mer än 500 andra på andra platser (av samma orsaker).
Förutom dessa skandaler blev hela landet totalt plundrat av tyskarna. Matförsörjningen var nedsatt till 600 kalorier per person och vecka. 1600 är minimum.
Det fanns inget bränsle, ingen gas, ingen elektricitet, ingen belysning, ingen annan trafik än med cykel på grund av järnvägens nedstängning.
Stora markområden var beslagtagna av ockupanterna. Det fanns tusentals flyktingar från Arnhem på grund av kriget. Under dessa bedrövliga omständigheter tog vi emot bröd och margarin från Sverige – utdelat av Röda Korset! Inte konstigt att denna hjälp hälsades med stort V!
Vårt eget bröd (400 gram per person per vecka) bakades av en blandning av rågmjöl, malda ärter och krokuslökar. I slutet av januari fick vi lite oraffinerad rapsolja. Tillkännagivandet av det svenska biståndet mottogs vid denna tid tillsammans med många falska officiella besked varför många tvivlade på sanningshalten. Vår enda kontakt med omvärlden var genom enstaka radio-apparater och de illegala stencilerade dagliga nyheterna som levererades från hus till hus. Efter några veckor visade sig uppgiften om de svenska varorna vara sann…. stod själv många gånger i kön i affären för att försöka lösa ut en matkupong. Det svenska brödet delades ut ibland två gånger per vecka och eftersom datumen för utdelning meddelades med kort varsel, gick vi varje dag till affären för att se om det fanns något meddelande. Detta dröjde till långt in i april, då också vattenledningen fungerade igen, då vi bara under morgonen mellan 8–9 och mellan 16–17 fick gå på gatorna. Sändningarna från Sverige var en utflykt för alla. Ingen kommer att glömma med vilken lycka utdelningarna togs emot, inte heller den tacksamhet som vi alla kände.
Målningen av Josephson skänktes av honom till min far 1884 (i Paris) och är nämnt i brev nr 391 av Vincent van Gogh till hans bror Theo. Den har i många år hängt i min mors vardagsrum i Amsterdam. Min fru och jag skänker målningen som ett uttryck för tacksamhet till Sverige och för att hedra vänskapen mellan Josephson och Theo.
V W van Gogh
Laren N H
Netherlands”
Mytologi vävs samman med verklighet, Dantes gudomliga komedi och ett av mänsklighetens infernon, det andra världskriget. Krigets hissnande resa i mänsklig grymhet slutade som Dantes inferno i ljuset när freden kom 1945. Det är den 5 mars i år, 74 år sedan ingenjör van Goghs brev kom till Nationalmuseum. Den 7 maj i år är det exakt 75 år sedan fred utropades i Europa (vilket märkligt nog i Sveriges Radio gjordes av den då helt okände Lennart Hyland). Vi har i många år varit lyckosamt förskonade även om krig rasar runt om i världen. Men V W van Goghs brev är en påminnelse om vad krig innebär och att fred inte är en självklarhet.
info@opulens.se
