BETRAKTELSE. ”Kanske rör det sig om en innerlig strävan efter att på djupet kommunicera med omvärlden?” Opulens Melker Garay har just nu en utställning i Rom. Ida Thunström var med på vernissagen i fredags.
Pensare il non-pensato
Melker Garay
Palazzo Velli Expo, Rom, Italien
6-20 oktober
Senast jag såg Melker Garays konst var i Norrköping förra hösten. Efter en lyckad utställning i Moskva i våras ser jag honom nu en andra gång, denna gång i Italien. Sedan den 6 oktober pryder hans livliga oljemålningar väggarna på Palazzo Velli Expo i Rom. Galleriet är beläget mitt i Trastevere, ett levande område fyllt av lokala barer och turistrestauranger. Allt i kaotisk blandning, självfallet.
Detta kaos är dock inte granne med Garays utställning. De abstrakta, expressiva bilderna är fyllda av den brinnande passion som redan blivit karaktäristisk för Garays måleri, men präglas samtidigt av en alltför stor medvetenhet för att kunna skapa en känsla av oreda. Det kan vara denna underliggande tydlighet som ger Pensare il non-pensato /To Think The Unthinkable en så stark känsla av genuinitet.
De enda föreställande elementen är fågelliknande figurer. Inte specifika, inte avbildande, utan mer primitiva. Motiv som följer det mer organiska, djuriska i Garays övriga bildspråk. Han tycks dra sig allt längre bort ifrån den intellektualism som går som en röd tråd genom hans författarskap. I det fria, och mycket pastosa, måleri vi får se på Palazzo Velli Expo, ställer han sig också nära konstnärsgruppen Cobra, ifrån sena 1940-talet. Cobragruppen sökte efter ett sätt att komma undan intellektualismen, något som alltså stämmer väl överens med Garays grundteman.
I Pensare il non-pensato har Melker Garay försökt nå utanför sig själv, och bredda sitt sökande. Det som sker omkring oss idag i världen är mörkare kanske än på länge. Mänskligheten har återigen börjat visa sina mer ondskefulla sidor, och detta har definitivt inte undgått Garay.
Vi ser genom utställningen hur de rena färgytorna börjar brytas upp, för att integreras med varandra. Det är som om målningarna försiktigt försöker skapa nya allianser, som ger nya figurer och ingångar. I målningen Beyond Redemption har en varelse lösts upp och förenat sig med sin omgivning, som i en enda stor explosion. Men rör det sig om ett fint möte, eller ett ångestfyllt? Kanske är det den fråga som målningen vill ställa: vad händer när vi äntligen trängt oss igenom mörkret, när vi på riktigt lyckas ta steget ut i det okända? Han når fram till en grundläggande mänsklig upplevelse. Allmängiltig, men allt annat än vardaglig. Dukarna riktigt sjunger av sin högst elementära vilja att få öppna upp och släppa in. Att förstå det som finns utanför och kommunicera genom det virrvarr av pastosa färger som är en människa. Ju mer denna vilja får fortsätta att vibrera i hans måleri, desto längre kommer man i sökandet efter bildkonstens möjligheter.
Men man ska akta sig för att missförstå Pensare il non-pensato, genom att stanna kvar vid det expressiva i bilderna. Det finns mer. Garay uttrycker en genuin vilja att förstå det som sker runtomkring honom, en ödmjukt ställd fråga om det som är omöjligt att förstå. Och här ser vi prov på en av Garays största styrkor. Den att han vägrar sätta sig på några höga intellektuella hästar, trots ett gediget kulturhistoriskt kapital. Han tar sig an stora frågor på ett öppet och redigt sätt, utan krusiduller. Det är så han når ned till de grundläggande, allmängiltiga komponenter på vilka jaget och gemenskapen är uppbyggda, den nivå där vi kan nå den ultimata kommunikationen.
Kanske rör det sig om en innerlig strävan efter att på djupet kommunicera med omvärlden? Detta är allt annat än naivt. Jag ser det snarare som ett tecken på en hög grad av intellektuell mognad, detta att kunna ställa uppriktiga frågor utan att ha några förutfattade meningar. För den konstnär som vägrar slutar ställa frågor blir uttrycket alltid rent.
ida.thunstrom@opulens.se
