KONST. Bilder av konsten, precis som andra upplevelser, blir snarare en del av en social gemenskap, än en personlig fördjupning. Det sker en förskjutning från konstnärens intentioner med konstverket till besökarens upplevelse av konstverket, skriver Mathias Jansson.
På SVT Play finns en dokumentär om konstnären Sean Scully som växte upp under fattiga förhållanden i slutet av 1940-talet. Idag är pengar inte något problem för Scully då hans abstrakta målningar säljs för runt 1 miljon pund. -Vad är nyckeln till din framgång? frågar reportern när han sitter i Scullys privata jetplan på väg till ännu en invigning av konstnärens många utställningar runt om i världen. -Den nya tekniken konstaterar Scully. Distribution, distribution och distribution. Sociala medier som gör att utställningarna visas över hela världen.
Inför en utställning i Mexico City får vi höra en curator som berättar att han placerat en skulptur av Scully med en rosa mur i bakgrunden eftersom det bli en bra instagrambild. En intendent på ett konstmuseum påpekar att Scullys stående målningar är perfekta för mobilfoton till skillnad från panormamålningar som passar sämre på Instagram. Sociala medier blir allt viktigare för att synas och lyckas som konstnär.
Men vad händer med konsten då den förvandlas till att bara bli en bild med pålagda filter, kommentarer, likes och delningar i sociala medier? I ett TED-talk från 2016 berättar Jia Jia Fei, som bland annat arbetat med sociala medier för Guggenheimmuseet i New York, om konsten i Instagram-eran. 2013 ställde Guggenheim ut konstnären James Turell som gjorde en ljusinstallation i Frank Lloyd Wrights fantastiska rotunda. Turell ville att besökarna skulle uppleva konsten och inte ta en massa bilder som störde upplevelsen, så man införde därför ett fotoförbud. Trots det, eller kanske därför, blev det museets mest spridda utställning på Instagram.
Museerna behöver i Instagram-åldern inte oroa sig för att besöksunderlaget ska minska, utan tvärtom.
Turells installation är ett verk som man måste uppleva och där själva avbildningen inte kan förmedla upplevelsen. Så trots att det fanns så många bilder på nätet av Turells utställning så ville människor ändå komma till museet och uppleva själva utställningen. Att en utställning blir viral är ett säkert tecken på att det även kommer att locka många besökare till museet. För alla vill uppleva samma sak som andra redan har gjort och vara på platsen där det händer. Så museerna behöver i Instagram-åldern inte oroa sig för att besöksunderlaget ska minska, utan tvärtom.
Däremot är frågan vad sociala medier gör med konstupplevelsen i längden? Jia Jia Fei menar att den håller på att förändras i grunden. Tidigare besökte vi museet för att betrakta de unika fysiska konstobjekten, men nu håller konstverken på att förvandlas till sociala objekt där det är själva samtalet och diskussionen runt omkring som blir det väsentliga och inte föremålet. Nu är det i och för sig inget nytt att konst handlar mer än bara objektet. Det är ofta upplevelsen, samtalet och diskussionen med andra som skapar den djupare förståelsen av konsten. 1996 myntade konstkritikern Nicolas Bourriaud begreppet relationell estetik om samtidskonst som utgår från mänskliga relationer och deras sociala kontext, så idéerna om att konst kan vara något mer än sitt objekt, har funnits med ett tag.
Men det Fei pekar på är en utveckling som går ännu längre, där själva konsten riskerar att bli det sekundära och där själva upplevelsen att vara på utställningen blir det primära. Att diskussionen kommer att handla om upplevelsen, människorna, miljön kring utställningen och inte själva konstverkens betydelse. När vi delar med oss bilder från museum är det inte längre vad vi ser som vi vill förmedla utan vad vi upplever. Vi vill dela med oss till andra att vi har varit på platsen. Det handlar i högre grad att bli sedd i konsten snarare att se på konsten. Fenomenet är inte unikt för konsten utan gäller i stora delar av vårt samhälle.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Vi tar en selfie framför Colosseum, inte i första hand för att vi tycker det är ett intressant och historiskt byggnadsverk, utan för att vi har varit där och upplevt något som många andra upplevt. Vi tar en bild av vår tallrik på restaurangen, inte för att det var den bästa maten vi ätit utan för att visa att vi varit på den där restaurangen som alla andra pratar om. Vi tar en bild av Turrells installation inte för att vi är speciellt intresserad av Turrells konstnärskap utan för att visa vi har varit där och upplevt något som så många andra redan har delat på nätet.
Bilder av konsten, precis som andra upplevelser, blir snarare en del av en social gemenskap, än en personlig fördjupning. Det sker en förskjutning från konstnärens intentioner med konstverket till besökarens upplevelse av konstverket. På så sätt hade Turell rätt, att vi kanske ska lägga undan mobilen medan vi lyssnar på vad konstnären vill säga med sitt verk, innan vi börjar instagramma hur vi upplever hur det är att vara på utställningen.
info@opulens.se
