CENSUR. Facebook och Instagram får gärna röra runt och skrapa bland extremnationalistiska idioter, men konstbegreppet ser jag helst, hur löjligt det än kan bli ibland, att de fortsätter att hålla sig undan, skriver Ida Thunström.
Det pågår en ständig kamp om vem som ska få privilegiet att bestämma vilken värdegrund som ska gälla på internet.
När en bild av en av konstnärsgruppen Wieneraktionisterna censurerades från Opulens Facebooksida, för ett par veckor sedan, kom jag att tänka på Frederic Durand. Fransmannen som 2011 fick sitt konto avstängt efter att ha publicerat en bild av Gustave Courbets verk L’origin du monde på sin sida. Naken kvinna med särade ben i fint romantiskt realistiskt måleri.
Durand stämde Facebook för brott mot yttrandefriheten, och om jag minns saken rätt vann han målet och det hela ledde till en del förändringar i företagsjättens policy angående konst och nakenhet. Det låter bra i teorin, men vid närmre eftertanke; är det verkligen bra i längden? Avstängningen var förvisso ett urlöjligt resultat av en standardiserad censurapparat, det höll nog de flesta med om, men vad är egentligen alternativet?
När de flesta av oss lämnas totalt oförstående inför varför något censureras, när censorerna inte tycks veta vad de sysslar med, beror det kanske i första hand på att de faktiskt inte gör det. Inte minst när det rör sig om konst, och ännu mindre när det gäller samtidskonst. Hur kan därför Facebook ha någon rätt att avgöra skillnaden mellan vad som är konstnärligt värdefullt och vad som är rent snusk? Självfallet har de inte det. De har inte rätt att uttala sig om definitionen av konst överhuvudtaget.
Med det sagt, så har jag personligen ingen lust att behöva scrolla igenom grov pornografi i mitt Facebookflöde. Och jag anser inte att någon annan ska behöva göra det heller, det är inte nyttigt för samhället. Lika lite vill jag dock att en företagsjätte som Facebook ska ha mandat att berätta för mig vad som ska räknas som konst eller inte. Det alternativet är i längden rentav farligare än att man som Facebookanvändare hänvisas till en annan sida om man vill kunna titta på vissa bilder.
Ett socialt forum som ska vara till för alla, måste bli urvattnat. Av ren nödvändighet. Det känns därmed lite ovärdigt att Facebook skulle ha någon form av makt över hur samtidskonst ska tillåtas se ut. Att ett allmänt socialt forum censurerar extremnationalistiska eller sexistiska åsikter anser jag vara helt i sin ordning. Problemet uppstår ju då bilder som Courbets, Wieneraktionisterna, eller varför inte Jeff Koons Made in Heaven från 1990 (hejdlöst detaljerade fotografier, i naturlig storlek, av hur konstnären och hans fru har sex), döms efter en moral grundad på luddiga värdegrunder. Värdegrunder och moraldiskussioner som konstdiskussionen för länge sedan bestämt sig för att sätta sig över.
Att en kamp uppstår om vem som sätter censuren idag. Islamismen, högerextremismen, krafter som står mot varandra och spänner musklerna i yttrandefrihetens vara eller icke vara, tycks dock ofrånkomligt när vi har en stor öppen diskussionsplattform. Lönlösa slag om vem som ska få diktera de moraliska lagarna, som påminner mig om första världskrigets veckolånga skyttegravsstrider om bara några hundra meters land. Fram och tillbaka till ingen som helst nytta. Att stängas av efter att ha visat en bild av ett naket kön, målat eller fotograferat spelar ingen roll, är alltså småpotatis. Alternativet är en situation där konstverk riskerar att reduceras till brickor i det politiska spelet. Samtidskonsten måste ta sig själv på större allvar.
Det är såklart fullständigt idiotiskt att censurera en bild från en performance av Wieneraktionisterna, men genom att följa reglerna kön=pornografi=degenererat och fel, håller sig Facebook, just genom sin konsekvens, utanför diskussionen om vad som ska betraktas som konst och inte. Hade Facebook varit det enda forumet vi har för delande och kommunicerande av bilder hade det varit en oförlåtlig censurering, men nu är det lyckligtvis inte så verkligheten ser ut. Vi kan njuta av Jeff Koons Made in Heaven lite var vi vill på nätet, och det är den friheten som är viktig. Facebook och Instagram får gärna röra runt och skrapa bland extremnationalistiska idioter, men konstbegreppet ser jag helst, hur löjligt det än kan bli ibland, att de fortsätter att hålla sig undan.
ida.thunstrom@opulens.se
