KONSTHISTORIA. Jesper Nordström tar sig an den berömda 1400-talsmålningen ”Bebådelsen” ur en humoristisk vinkel.
Vårfrudagen. Våffeldagen. Från Jungfru Marie Bebådelsedag till ett firande av en sötsak via svensk felaktig folketymologi. Se där en bild av ett sekulärt Sverige! I katolicismen är det fortfarande Maria som gäller, inte bara som heliga modern utan även bastant och kompetent mamma.
Bebådelsen är som bekant ett vanligt motiv i konsthistorien.
Låt oss spekulera lite om hur samtalet kunde gått till när Flémallemästaren på 1420-talet fick sitt största måleriuppdrag. Han knackar på hos en uppkomling som blivit förmögen på spannmålshandel.
– Ja jag undrar om ni som är en riktig storfräsare skulle vilja ha en ny tavla?
– Jaha vad skulle den föreställa då?
– Jungru Maries Bebådelse….
– Har vi inte sett nog av det? Alla dessa brunmurriga guldindränkta ikoner med grönbleka ansikten som ser halvdöda ut…nej jag får tacka nej…
– Jag tänker att det skall vara helt samtida…Maria kan sitta i din pinnsoffa och läsa Bibeln som den sortens nya kvinna som nu har lite lov att titta i handskrifter och bilda sig en egen uppfattning.
– Jaså…alltså som om hon var min fru?
– Nej men som en kvinna i allmänhet…
– Fast om hon läser Bibeln då ligger ju ängeln pyrt till, hon vet ju redan att hon skall bli Jesus mamma.
– Men serru det är det finurliga… här kan vi ge kyrkan ett litet tjuvnyp och du kan hävda dig som världslig makt… Ängeln kommer inte vara så där skrämmande diabolisk med ett ödesmättat budskap… mer som en sufflör som viskar en påminnelse och så kan jag excellera lite med att få in rörelse i bilden… som om han både är på väg framåt och drar sig ödmjukt tillbaka…och så Maria med Bibeln som om ”jaja, jag vet det, men jag läser här och bildar mig en egen uppfattning också”
– Det får jag säga var ett djärvt förslag… men säg mig om kyrkan blir provoverad av all denna världsliga makt vad säger jag då…
– Jag kan skriva ner några stickfraser om vad det egentligen betyder… att den skrytiga kopparkitteln som jag ofta har med egentligen är ”det rena tomma kärlet” det vill säga den obefläckade avelsen… sen kristallvasen med liljan den kan väl vara symbol för kysk ren kvinna i allmänhet…
– Jojo, men höddu vi vet väl alla hur barn blir till och inte vill jag att vad som liknar min fru ska ränna med andra, om det så är den heliga ande…
– Jag löser det… det kommer en liten vit rök genom en ventilationsglugg uppe till vänster tänker jag, som man bara märker om man verkligen är uppmärksam… och han far in i hennes öra om man liksom drar ut linjen i hans flykt och på vägen blåser han ut ett ljus som symbol för att vi vet hans öde.
– Du menar väl inte att Jesus kommer farande som en sats och träffar Maria i örat!?
– Eh…hum…ja, det var ju du som sa det… men lite kul skall väl de psykoanalytiska uttolkarna av konst ha…(vi unnar oss att vara 600 år för tidiga i hur det kan tolkas.)
– Ja, … ja vad tusan kör i vind… YOLO! Men en sak vet ju både du och jag…vi ligger ju i handels- och kulturkrig med Italien, främst de kaxiga från Florens… kan du liksom markera att här gör vi på nytt sätt?
– Tja, vad sägs om att jag målar alla dräkter som om de såg ut som hopskrynklade papper i stället för som de gör där med långa parallella veck som försöker anknyta till de romerska togorna?
– Det kan vi säga… och när det är färdigt kommer du och gör slutfernissan (vernsissage) och dricker rödvin och går runt och skroderar lite bland damerna?
– Så har väl konstvärlden alltid varit?
jesper.nordstrom@opulens.se
