VÄRLDSBERÖMD. Anne Edelstam har sett en annorlunda utställning där den världsberömda konstnären Frida Kahlos mest personliga ägodelar visas upp, men också exempel på hur hon påverkat modevärlden.
Frida Kahlo, Au-Delà des Apparences / Beyond Appearances
Palais Galliéra, Paris.
Utställningen pågår till och med den 5 mars 2023
Den världsberömda konstnären Frida Kahlos mest personliga ägodelar visas just nu i en speciell utställning på Palais Galliéra i Paris.
Detta efter att hennes hus, Casa Azul i Mexiko, med dess inventarier återupptäckts femtio år efter hennes bortgång. Mer än 200 personliga objekt visas upp för parisarna: kläder, korrespondens, accessoarer, kosmetika, korsetter, proteser… Men det kanske mest spektakulära är hennes traditionella klänningar Tehuana samt de förcolumbianska smycken hon samlade på.
Frida Kahlo (1907 – 1954) tillbringade en stor del av sitt liv framför spegeln, liggande på rygg i sängen. Detta efter en bussolycka vid 18 års ålder där hon skadades allvarligt och aldrig riktigt hämtade sig utan hela sitt liv fick leva med smärtor och korsetter Det var så hon började måla. Hennes självproträtt är de mest kända av hennes verk. Frida odlade sin ”image” in i minsta detalj.
Utställningen börjar med en lång korridor med svart-vita fotografier. Hennes tyske far, bosatt i Mexiko, var fotograf. Frida liknar mer sin moder ser jag på bilderna med familjen. Modern hade spanskt påbrå men också från ursprungsfolket i Oaxaca. Frida lärde sig vid tidig ålder att posera för sin far, vilket skulle komma att gagna hennes senare konstverksamhet med alla självporträtt. Från sin moder fick hon antagligen sitt intresse för ursprungsbefolkningarna och deras traditionella kläder.
Det är rörande att komma så nära en av 1900-talets mest omtalade konstnärer. Det sved i hjärtat när jag tänkte på hur hennes flickdrömmar måste har krossats först vid sex års ålder då hon drabbades av polio och, några år senare, efter den förödande trafikolyckan hon var med om. Men Frida var inte den som gav upp så lätt. Hon vände snart sitt handikapp till sin fördel genom sitt konstnärsskap.
Besökaren får sedan fortsätta in i några större och luftigare salar där ett fåtal teckningar visas blandat med en hel rad olika mediciner, korsetter och en benprotes samt specialtillverkade skor för hennes ena skadade ben som var kortare än det andra. På några avgjutningar av hennes byst ritade hon teckningar vilka är talande för hennes mentala och fysiska tillstånd.
Lite lättare att beskåda är då alla hennes schalar, klänningar och vida, typiskt traditionella kjolar i glada färger. Frida skapade sin egen image genom dessa.
Det var även ett genomtänkt ställningstagande för minoritetsfolken och de utsatta. Hon var marxist-leninist. Några av hennes ”industriverk” visas – dessa pekar på industriarbetarnas roll i samhällets moderna uppbyggnad. De hyllas på sovjetiskt vis. Hennes man, den kände muralmålaren Diego Rivera, tog med henne på sina utländska uppdrag. I New York upprördes hon av den rådande rasismen och klasskillnaderna. Det var även där hon fick sitt första stora genombrott med en egen utställning.
Det som rör mig mest är dock de fåtal smärtsamma teckningar hon gjort efter sitt missfall och sin olycka. Flera av dessa målningar har ju visats världen runt men jag blir alltid lika berörd av hennes så uppenbara lidande. Frida belyser så många kvinnors förtvivlan över att förlora ett barn. Hennes modersinstinkter går det inte att tvivla på.
Frida Kahlos kvinnlighet visar sig också i hennes enastående garderob med en otrolig samling klänningar och kjolar vilka är utställda i olika montrar. De har alla en lång vit spetsunderkjol som sticker ut. Jungrfru Marias idolisering i katolsk traditionell tappning ställs också ut. Frida har målat ett porträtt av sig själv omgiven av en aura av vitt tyg, speciellt använd i denna tradition. Några dokumentärfilmer och fotografier belyser ytterligare denna sed.
På övre våningen visas hennes inflytande på samtida designers. Besökaren förflyttas från det traditionstyngda Latinamerika till lika fantasifulla klenoder av Alexander McQueen, Jean Paul Gaultier, Karl Lagerfeld och Chanel. Framförallt Gaultier har använt sig flitigt – till både mäns och kvinnors kläder – av korsetter.
Är det etiskt att på detta sätt ta till sig en annan människas lidande och göra mode av det? Kanske var det Frida Kahlos idé att själv föregå med exemplet att det går att vända ett handikapp till ens fördel? Den tanken tål att reflekteras över. Utställningen pågår hela hösten och vintern så det är nog många som kommer att fundera på det.
En sak är säker: Frida Kahlos olycka var det som ledde fram till att hon blev konstnär – en fantastisk sådan – för hennes plan var från början att utbilda sig till läkare. Så vi som får njuta av hennes konst, kan glädjas åt att hon fann ett annat kall.
